Uppdrag med Karl på 80-talet - del 9
av Bengt-Olof Lindgren
Ett arbetspass ihop med ”KARL” på 80 talet
Fortsättning från här.
Avfärd från HUK.
Klockan var sex på morgon den dagen, då vi skulle dra iväg med första lasten från HUK. Mäklaren satt alla redan på plats i mässen. Stuvarbasen var också där! Nu efteråt så minns jag bara att Mäklaren var påtaligt nervös. På utsidan i ODER fanns också en patrullbåt från militären. Och i vassen på andra stranden, småbåtar med militärpersonal. En blick upp på kajen sa att något var i görningen.
Avgång var satt till 09.00 men jag förstod att det skulle ta tid. Straxt efter sju var det full fart med inmundigande av diverse mat och drycker. Alla av de våra var ombord. Vi ombads att göra BISON klar för avgång. Lanternorna sattes, förtöjningarna enklades upp. Så bröt en kontroll ut av det mest märkliga slag. Militären tog iland allt klareringsfolk. Vår besättning fick gå till sina hytter. Hytterna igenomsöktes. Av vad Då? Kan man fråga sig. Militär med hög rang och mäklaren kom upp i min hytt. Förklaringen löd ungefär så här. Det är inte besättningen vi är ute efter, utan det är flyktingar som har tagit sig ombord eller vill ta sig ombord. Följande kommer nu att ske. Fullständig genomsökning av KARL och BISONs samtliga utrymmen, maskinrummet, lastrummet övriga förråd. Samt kontroll av samtliga manluckor, (för att se om någon varit lossad). När KARL var klar, kom klareringsfolket ombord igen. På BISON började en skallgångskedja med långa käppar att gå från aktern och för över uppe i lasten. Man stoppade ner dessa mellan kubben där det gick. Vid lastväggarna var det cirka 40 cm mellan varje stick man gjorde. Två hundar deltog också i jakten på något. Klockan 11.45 var genomsökning klar. Men nu blev det en grupp av dessa gråklädda män kvar på BISON. Sex stycken blev det, plus en civilklädd herre på KARL som skulle följa med ut till redden vid Swinoujscie. Patrullbåten var med akter om oss hela vägen ner. Känslan var förtvivlan och upplevelsen var ett trauma i sig. Balansgången var svår, att knipa käft och inte skrika ut vad man ville ha ifrån sig. Stämningen var väldigt tryckt hos oss på KARL. Och det var med en stor lättnad som vi lämnade av extrapassagerarna på redden.
Släppte ut kabel och la på kraft. Satt kurs ost om Bornholm. Upp mot Kalmarsund.
Ingen sa något på vakten som gick. Det var styrmans gäng som hade 12-18 vakten och Vi andra 18-24. Vi åt middag vid vaktskiftet men det var den tystaste och lugnaste middag som förekommit under min tid på KARL. Så här långt efteråt så kan man bara konstatera att människan vänjer sig vid mycket. Och även vi svenskar. Vi råkade kanske ut för ett tiotal sådana kraftiga kontroller under åren , men militärer liftade alla åren som vi körde detta, ner till Swinoujscie. Återkommer till en resa som tog 21 dygn innan vi kom loss från Polen.
Vid tjugotretiden nåde vi radiostationen på Bornholm. Då blev det kö av besättningen som ville ringa hem. Efter detta så släppte all spänning. Alla var vi trötta, men vi vandrade om varandra, upp och hälsade på bryggan, större delen av natten, det blev inte mycket sagt men stönanden och orden Ja, Ja, Så har man varit med om detta också, nämndes upprepade gånger. På följande dags eftermiddag passerade vi Kalmar och resan upp över genom Möjaleden ut Arholma gick som en dans. Det visade sig att det gick för fort. Avdrag på chartern, då resorna var tidsbestämda och bestraffades med avdrag, eller tillägg. Så Bottenhavet och in Bottenviken, fick gå på tomgång. Norrskär, Valsöararna på styrbords sida. Nordvalen passerades vid midnatt. Och på morgonen tog vi lots till Jakobstad. Bogserbåten var ju före detta BILL, numera HERKULES. Med andra ord en bekant sedan många år.
Vad jag minns av denna första resa var att vi hamnade långt in i hamnen. Svängplatsen var bakom färjan FENNIA. Nu var det normala klareringsförfarande. Som inte i detta läge kan kommenteras annat än det var skönt att komma iland. Maten var god, även besöket i saunan. Rederiets Inspektör hade nämligen anlänt från Göteborg. Med uppdrag att kontrollera statusen på båt och personal. Vilket bedömdes att vara i sin ordning. Efter lite personalvård i och runt bastun i Jakobstad.
Fortsättning följer här
Text: Bengt-Olof Lindgren - skeppare ombord
Tillbaka till Karl
Tillbaka till uppdrag
Tillbaka till startsidan