Uppdrag med Karl på 80-talet - del 8
av Bengt-Olof Lindgren
Ett arbetspass ihop med ”KARL” på 80 talet
Fortsättning från här.
Första besöket Vid HUK.
Klockan är nitton ungefär och vi avlutar besöket hemma hos hamnkaptenen. Tar oss vidare, tillbaka till HUK och KARL. HUK är den Norra hamnen eller första som man kommer till i Szczecin. Vi hade precis kommit innanför grindarna till kajen, då vi hör ett bekant muller från Odra. Det var INGEMAR som kom med JUNO. Full last, med buntar med ved i tremeterslängder. (Destination KOTKA enligt mäklaren). Hon hade lastat längre in i hamnen, vid Basen Zachodni. Vi skulle väl kalla detta Frihamnen. Vi trampar oss vidare mot vår kajplats. Det låg stora högar med tallkubb, längden var runt 60- 90 cm, som kommit med järnväg från sydligare trakter. Lastning pågick ju dygnet runt. Det var besök ombord, dels av stuveribasen, dels av mäklaren och gränskontrollen (militären). De ombordvarande hade serverat lämpliga drycker för dessa herrar. Mäklaren försöker klargöra för mig att det var stora, stora problem . KARL måste förhalas då de inte hade full kontroll över fartygen, KARL skulle fram tre meter, hon låg för nära BISON. Det var bara det att det inte fanns kaj eller pollare att förtöja vår förända i. Vi låg på spring och tvärända men inget framåt. Jag ville förhala pråmen akteröver de där metrarna som det nu handlade om. Äh, sa styrman, vi ger honom en limpa cigaretter, lossas som det regnar. Vi gjorde samma med stuveribasen. Det blev aldrig någon förhalning, varken åt det ena eller det andra hållet. Jag drog mig tillbaka upp en trappa. Kommer inte ihåg i dag om jag vågade koppla av helt eller hur det nu var. För det var spring hela natten. Kocken och jag gick på fem på morgonen. Nu var det så att vi hade delat upp oss i vakter. Så vi var alltid två man ombord. Delar av besättning hade besökt restauranger i staden. Besättning hade droppat ombord lite då och då. Fram på förmiddagen så saknade vi en ur besättningen. Ja sa mäklaren, jag skall kontakta taxichauffören så får vi nog tag i honom. Vilket han också fick. Till en kostnad av en viss mängd pengar. I detta läge hade jag inte förstått hur systemet fungerade fullt ut.
Jag kommer längre fram att redogöra för hur vår (besättningens) organisation i detta land kom att fungera efter ett antal resor. Dagen gick och fram på eftermiddagen fick vi åter besök av fartygsinspektionen via en hamnstyrman. Skulle se alla certifikat. Tog fram KARLS pärm och BISONS pärm. Sa varsågod. Hamnstyrman öppnade en pärm, kom sedan helt plötsligt på att vi inte satt belysning på BISON/KARL på sjösidan. Båsen och matrosen hade hängt ut ett par sladdlampor med vitt sken, dels på aktern på sjösidan och på bogen sjösidan. Karl låg ju i skydd av BISON tyckte jag. Råttskydden var satta, men ett hade snurrat ur läge. Det måste ju bli rapport på detta. Oj, Oj katastrof och stora problem. Mäklaren var ombord och växlade pengar med besättning, ville sälja bärnstenshalsband. Hade i detta läge lärt sig hur många kaffepaket som fanns ombord, han tog aldrig självständigt, frågade alltid men av någon konstig anledning, visste han vad som fanns ombord. Detta gällde även pengar. Ett paket kaffe och fyra paket cigaretter. Vart tog rapporten vägen?
Tullchefen kom ombord, han ville att jag skulle komma upp till hans kontor, för att se hur det såg ut och var det låg, skulle vara jättetrevligt tyckte han. Om jag vill komma på besök? Ja vad var han ute efter nu då? Rådgjorde lite med styrman och mäklaren. Det hade spridit sig att grindvakten fått presenter från KARL. Ett paket kaffe några bananer innanför skjortan. Ja visst ja, skulle över landgången. Mellan landgångspasset och handflatan låg det också ett cigarettpaket numera vid varje passage. För att underlätta. Vid hans besök ombord fick han naturligtvis lite gångvatten i sina ben, ett i varje. Jag överlämnade presenterna. Fick för mig en märklig gåva tillbaka. Det var ett litet foto av Påven. Jag förstod inte först vad han menade. Men efter ett tag så gick det upp för mig, att jag skulle sätta in detta i sjöfartsboken. Nere i kanten så skulle det underlätta betydligt både in och ut passagen ur detta land.
Fram på kvällen började lasten synas över lastlådans väggar. Mäklaren förklarade att det blir avgång i morgon klockan nio. Jag frågade besättningen, vem kontrollerar förtöjningen? Trimmet på BISON? Skit Du i detta Du! blev svaret ungefär. Det utfördes av stuveribasen och hans kamrater. Min besättning hade också snappat en del. ”Min dräng hade också en dräng!” I detta läge var jag enormt trött. Chiefen som jag hade jobbat med ett antal år, tyckte att vi skulle ta en liten promenad iland. För att koppla av. Klargjorde oss för promenaden. ”Ä - Sa chiefen Vi tar också en” så Vi blir lite avkopplade. Ser att vår besättning hade parkerat ett antal öl och lite Coca-cola vid hammarbandet akter över. Promenaden varade väl en timme kanske. Fick en god varm smörgås när vi kom ombord. Vi blev tre kvar ombord, fyra gick iland. Vid midnatt så var alla ombord på KARL. Båsen och maskinisten hade upptäckt något fel som skulle rättas till som tog över natten till fyra. Det var säkert något världsligt som skulle avhandlas.Visst alla skulle trivas.
Fortsättning här.
Text: Bengt-Olof Lindgren - skeppare ombord
Tillbaka till Karl
Tillbaka till uppdrag
Tillbaka till startsidan