Uppdrag med Karl på 80-talet - del 10
av Bengt-Olof Lindgren
Ett arbetspass ihop med ”KARL” på 80 talet
Fortsättning från här.
Barnhem
Resorna pågick. Det började bli rutin på det mesta, en del avlösningar i Nynäshamn, en del på Saxarfjärden (Stockholms skärgård), bunkringar gjordes i Kalmar. Kontaktnätet utvidgades. Vi fick bl.a. olika presenter som skulle levereras till mottagare i Szczecin, både från Jakobstad och från Sverige. Ett barnhem för föräldralösa barn var ett utav dessa. Detta låg en bit från HUK. Det var ett trettiotal barn som bodde på detta. Vid de första leveranserna av kläder, citrusfrukter och bananer gick mycket fel väg. Vi anmälde importen till tullen, uppgav våra mängder, betalade också avgifter för att få iland varorna. Helt efter reglerna som skulle vara gällande. Trodde vi! Verkligheten var en annan, kom vi underfund med. Presenterna blev sorterade av familjemedlemmar till de högre ståndspersonerna inom tullen och det militära väsendet, på hamnkontoret i HUK. Det som inte de kunde använda, hamnade så småningom på barnhemmet. Det var ju inte så vi hade tänkt oss att det skulle fungera.
Vid någon tidigare resa så hade en styrman från GÖSTA varit med oss i Szczecin. Han hade personliga relationer med stuveribasen, vilket skulle visa sig mycket positivt för vår del framöver. Stuveribasen fick nu nytt namn för oss. Det blev Karls svärfar. Inte besättningens, utan KARLS svärfar. Mäklaren (tjingsaren) och taxi blev nu början av vår organisation. Alla inblandade tull, militär, hamnkontrollen, fartygsinspektionen, chefen för barnhemmet, svenska konsulatet, kyrkan och lite politik utan att agera. Alla dessa kontakter sköttes helt via dessa tre personer.
Det som kom från Finland lastades på pråmen. Med ett presentpaket för varje kontrollmyndighet bipackat. För vår del så var det upp till oss att underhålla, förvilla och sysselsätta myndighetspersonerna så att leveranserna kunde ske. Nu skall man väl inte tro att allt kom fram till barnhemmet. Men åttioprocent tror jag i min värld, kom fram.
Barnhemmets chef med personal och barn, ville besöka oss för att sjunga och lämna teckningar som de hade gjort. Som tack! Hur löser man nu detta med militärkontroll och besöksförbud på KARL? Jo sa kocken. Vi gör långbord på kajen. Coca-cola Fanta, godis och frukt. Svärfar fixade fram plankor till bord samt häst och vagn för transport av barnen. Mäklaren fixade så att vi fick tillstånd till att genomföra detta på kajen. Militären gav tillstånd till att små grupper om fyra barn fick komma ombord på KARL. Men de måste registreras med klockslag och namn och ansvarig. Och två civila militärer. En ombord, en iland som övervakade allt. Men tro det eller ej. Den uniformerade militären, vakten var som bortblåst under tiden barnen var närvarande. Gänget från stuveriet fick var sin öl och satt som publik. Hamnstyrman kom med en karta och berättade färdvägen för dessa kubbar som BISON lastade. Besöket varade i ett par timmar sen var allt som vanligt igen på kajen. Teckningarna var underbara. Och hamnstyrman och Mäklaren översatte texterna för oss. Det var Polska barnvisor och någon Rysk. Det var nog för tillståndet skulle gälla för besök. Gissar jag!
Nu var det inte slut med detta skall Ni tro, Vid nästa resa så var kontrollchefen och pojkarna på kajen utbytta. Vakten i grinden fanns kvar och mäklaren Svärfar och tullchefen . Men militärledningen var utbytt . Vi gjorde som vanligt men fastnade på vägen med de olika leveranserna. Jag blev tagen till förhör som efter ett antal timmar slutade med att de nya försvann. Den gamla kontrollenheten fick ju inte längre ta del av presenterna.
Det skrevs en rapport som eldades upp av Chefskvinnan i grinden. Hon var en typ kommandora som styrde och ställde. Det fanns ett litet rum i vakten där nu tullen och jag fick komma fram till hur framtiden skulle fungera tillsammans. Där kaffe och bananer var en självklarhet. Passen skulle vara ombord på KARL och sjöfartsboken och landgångspasset skulle med iland. Var det så att någon tappat pass eller sjöfartsbok, så skulle det komma springare från vakten och hämta ner passet med styrman eller kapten. Och efter ett antal snapsar. Så var det mesta som tidigare. Med vissa tillägg till allas fördel. Jag tar mig åter till KARL och somnar in i min koj.
Fortsättning följer här.
Text: Bengt-Olof Lindgren - skeppare ombord
Tillbaka till Karl
Tillbaka till uppdrag
Tillbaka till startsidan