Uppdrag med Karl på 80-talet - del 12
av Bengt-Olof Lindgren
Ett arbetspass ihop med ”KARL” på 80 talet
Fortsättning från här.
Hemma till jul?
Vi är nu framme vid årets sista resa till Jakobstad för detta år. Det var sista veckan i november. Det märktes på Lotsen som kom ombord på inresan till Szczecin. Han var ovanligt spänd och misstänksam i sina rörelser. Vi visste, både sedan föregående resa och från nyheterna som hade kommit via radio och TV att det var oroligt i Polen. Det var strejk borta i Gdansk och det var mycket militär utanför på redden. Det låg stora ryska enheter av jagare, fregatter, torped- och robotbåtar, kryssare landstigningsfarkoster, vanliga passagerarefartyg, ett stort lasarettsfartyg, ja en blandning av det mesta.
Men vad hade Vi nu med detta att göra? Inte ett dugg! Allt var för oss normalt som vi upplevde denna händelse. Så här gick det till. Våra vänner vid HUK skyddade oss fullt ut och gjorde allt för att inte vi skulle bli inblandade i något. Under resorna hitintills så hade vi agerat neutralt. Inte diskuterat, talat politik eller fack. Men i inkommande last på pråmen har det ju varit en del materiel vad vi kunde förstå men som hade sköts utan inblandning från oss på KARL.
Lastningen gick trögt det var maskningsaktioner på alla håll. Efter en veckas tid så hade det lastats en åttondel av lastintaget. Mäklaren och Tullchefen ville inte att vi skulle söka oss i land under dygnets mörka del, om vi nu skulle iland över huvud taget . Jag och Båsen hade varit iland och kom snabbt tillbaka då vi på avstånd fått klart för oss det var alvar och inget skämt. Militären på stan var inte de vanliga man såg, utan specialförband och bar namnet Straznisa (eller något sådant) med ljus blå och lila band i mössorna.
De var rustade med stora käppar som var uppåt en och en halv meter långa. Vi såg dessa i aktion, ett tjugotal lastbilar stannade upp på en av huvudgatorna och ner från lastbilarna strömmade dessa och slog på allt som rörde sig. Folket på gatan trängdes ihop i en som man kan uppleva det, lammflock och som sedan sprang åt gränderna och in i portar och liknade. Snabbt ombord, tittade bakåt. Ingen följer efter.
Vi hade toppbunkrat olja, vatten, kyl och frys i Kalmar. Men färskvatten ransonerade vi. Svärfar levererade ägg, mjölk och bröd. Efter åtta dygn så utspelar sig följande i hamnen:
Kranföraren och elleverantören kom ihop sig. Militären på kajen ingrep. Stuvarna höll på sitt, militären på sitt. Och var kom allt folk ifrån? Det var det egentligen ingen som förstod i detta läge, men många blev de. Kanske uppåt femhundra eller så! El och stuvarna hade tillsammans drivit fram konflikten på kajen. Som slutade med att någon skickade in ett järnspett i kranmotorn. Det blev kortslutning i det mesta. Och en transformatorstation började brinna. Ett stort dike uppstod vid kabelbranden. KARL tog ju landström normalt. Startade upp hjälpkärran. Allt blev mörkare inte ett lyse syntes, det var bara ficklampor och lyse från fordon. Som belyste KARL och BISON.
Nu har det gått två veckor, ligger fortfarande vid HUK. Försökt att kontakta kontoret men det lyckas vi inte med. Radiostationen sa bara att de skulle återkomma. De hade mycket trafik, på landtelefon kom vi inte ut, man var ju tvungen att manuellt beställa samtalen. Den största orsaken var ju att allt avlyssnades och att man inte hade personal som räckte till för den uppgiften.
Vi firade lucia, var framme vid dygn tjuguett. Bison hade legat färdig ett par dygn men trafiken på ODER var intensiv av märkliga farkoster. Vi skulle ju passa in i denna trafik. Det gjorde vi till slut. Kom iväg och ut, kurs satts norr över efter att vi lämnat lots och militären utanför Swinoujscie. Vi hann hem till jul.
Fortsätter här
Text: Bengt-Olof Lindgren - skeppare ombord
Tillbaka till Karl
Tillbaka till uppdrag
Tillbaka till startsidan