Uppdrag med Karl på 80-talet - del 13
av Bengt-Olof Lindgren
Ett arbetspass ihop med ”KARL” på 80 talet
Fortsättning från här.
Åter vardag
Det var skönt att få ta igen sig en tid efter händelserna i Polen. Isen hade lagt sig norr över. Bison har hamnat nere i södra Östersjön och var insatt i triangeltrafiken med GÖSTA. Ved från Szczecin till Ystad och flis Ystad – Tofte. Och tom Tofte – Szczecin. Företaget vi drog för och som var ägare till pråmarna, ägde också en större anläggning i Ystad där man flisade veden. Man lossade, lastade och flisade medan GÖSTA gick ett varv.
KARL var hemma i Nynäshamn låg på station. Det var i stort sett semester för oss med underhåll av maskinerna, rengöring inombords . Men vi fick jobba lite då och då! En bamse på en längd av 256 m som drog olja för Nynäs petroleum vid namn Oceanus. Hälsade på i stort sett en gång i månaden. Och då fick KARL dra i aktern både in och ut. Uppdrag borta i Oxelösund med ett fartyg modell större. Några uppdrag i Stockholm och Södertälje och andra normala händelser för oss.
Vi är nu framme i slutet av april. Karl mönstrar upp till full styrka och avgår Nynäshamn mot Ystad . Hämtar där Bison. Går Tofte svängen, men i Szczecin tar vi in last för Jakobstad som brukligt var för oss. Kubben hade blivit lite kortare tyckte vi. Det konstaterades att det berodde på att det fanns mycket arbetskraft i fängelserna. Och senaste nytt var att man numera av maffian kunde köpa ståplats på våra pråmar till Sverige. Annars var det fortfarande lite oroligt i landet. Å andra sidan tycktes vi har platsat in i systemet. Nu saknades Kalles kaviar och ABBA sill vid konsulatet. Vi i besättning kände oss välkomna. Barnhemmet hade fortfarande problem, det var rått och kallt, dåligt med sänglinne och andra prylar. Frukt och vitaminer fanns inte att få tag i. Styrman och Båsen var uppe på hemmet och kollade av läget, så vi visste vad som saknades och vad som var nummer ett så att säga att hämta ner. Lastningstiden var nere på fyra dygn. Det var ett framsteg mot tjugoen dygn som förra gången. Och i Jakobstad var det som vanligt, nästan. Schaumans, hette fabriken så? Det gör det samma, för när vi kom blev vi bjudna på visning av fabriken och vi fick följa med våra vedkubbar hela vägen där det blev massa och färdiga produkter. Detta uppskattades till fullo. Efter detta besökte vi också, som vi kan kalla vår sauna och matställe. För personalvård av besättningen.
Vid midsommartid kommer vi till redden i Swinoujscie. Vid anrop fyra timmar före ankomst till lotsplats så hade man efterhört vilken besättning det var ombord . Vid vaktskiftet informerade styrman mig om denna händelse. Aj, tänkte jag, vad har de nu hittats på? -Ja det visar sig nog sa båsen, som kommentar till detta. Vi kommer ner och gör klart för att ankra. Sol och varmt, vacker på alla sätt. Just en sådan dag som man får som belöning för det tidigare dåliga vädret. På redden är det bara ett fåtal militärfarkoster ankrade, med den där röda flaggan i aktern. Ropar upp kontrollstation och anmäler vår ankomst. Bra fortsätt upp till lotsstation så kommer lotsen. Båsen och jag tittar på varandra. Kan detta vara sant? Eller går vi i en fälla nu! Ä – Vi står på! Vi kortar hem. Smyger oss in i ODRA. Kommer upp tvärs kontrollen, där kommer det ut en lite båt. Kocken/maskinisten får sin leverans och lite längre fram kommer lotsen med sin båt. Dags för leverans två. Styrbordsidan av vår färdväg har ett större antal farkoster en tidigare. Vakten på vallen, är det samma grabb tro? De är dubblerade och gör samma rörelser som tidigare. Lotsen var en bekant sen tidigare resor. Du kör lite för fort, sakta ner.
Det var ju hastighetsbegränsat hela vägen upp, med olika delsträckor olika fart, fyra knop här i början.
Men nu kommer en berättelse som berättas av flera personer denna resa. Men vi börjar med Lotsen. – Du vet Werner som GÖSTA drar. Fick problem vid någon tidigare resa. Inte Gösta och inte Rolf utan pråmen (barka).
I Stort så handlade det Om detta. Vid avgång från HUK så hade militären gjort sin vanliga kontroll dock inte typ den stora. Patrullbåten var med och även vaktgruppen. När det kommer ner på redden vid Swinoujscie och skall lämna lots så blev det stopp en stund. Militären skulle plocka av en Mamma, Pappa och deras dotter från pråmen. De hade gömt sig ombord uppe vid HUK.
Ja hur har nu detta gått till? Naturligtvis så måste alla uppe i HUK ha varit inblandade på olika sätt men någon person blivit bortglömd i utbetalningssystemet för denna enkelbiljett till Sverige. Vid senare tillfälle så berättades att flickan var knappt ett år vid tillfället och dömdes till fängelse och det blev många år för denna flicka.
Text: Bengt-Olof Lindgren - skeppare ombord
Tillbaka till Karl
Tillbaka till uppdrag
Tillbaka till startsidan