Timmerbogsering.
Bogserbåten Edit och en bombåt från Vassholmens skiljeställe i Kalix älv.
Bild via Roland Stoltz
Timmerbogsering på Siljan
Timmerbogsering på Fryken
Radiobåtar hos bl a ÅFF
I början
Grimmor.
Foto hos Christer Hansson via Börje Åström.
Börje Åström: Det här är ursprungliga sättet att bogsera timmer. Man använde sej av en grimma, en massa stockar som var sammanfogade med kättinglänkar. Till en början slog man in märlor i stockändarna och mellan dem en bit kätting. Senare förstod man att det var klokare att borra hål i stockändarna, där man kunde dra igenom ett s.k. koppel, en öppningsbar kättinglänk. Den här metoden fodrade ju riktigt fint väder, eftersom dessa 1000-tals stockar endast hölls på plats med bommen.
Han som sitter i ekan på bilden har ingen större uppgift än att hjälpa till när grimman kommer fram till sågverket.
Sågverksbom.
Foto via Börje Åström.
Börje Åström: Ett typiskt intag för sågtimmer under vintern. Sågverken hade stora områden (bommar) med timmer, timmer som barkats och sedan sjösatts för att hålla sej fräscht. Oftast hade man spillvärme från industrin via vattenrör för att hålla området öppet eller så hade man strömbildare. (eller både och).
1930-talet
Buntverk.
Foto: Börje Åström.
Börje Åström: Bilden är förmodligen från Torneälven, men den är inte så gammal. Tidigast 30-tal som jag ser det. Basen har vit skjorta men inte slips. Innan buntverken kom till så bogserade man i s.k. grimmor, som bestod av en massa stockar som var hopbundna med kättingstroppar, som i sin tur var fästade med märlor i stockändan till en stor ring (grimma). I den fyllde man lösvirke.
Snacka om att behöva bra väder för att få fram dessa till industrin.
1950-talet.
Bombåten Vassholmen
är en bra representant för en typisk sådan från 50-talet.
Inte att förväxla med varpbåtar som var lite större och utrustade med starka spel (vinschar) som varpade (vinschade) virket över stora sel utan nämnvärd ström.
Foto hos Christer Hansson via Börje Åström.
Ratans hamn på 1950-talet.
Vykort via Viking Waltari som även reflekterar: Ratans hamn har väl aldrig, vare sig förr eller senare besökts av så många båtar samtidigt. Mer än 20 båtar var inblåsta samtidigt i ca 12 dagar.
Vykort via Viking Waltari, som själv 9 år, var med sin far Helge Waltari på S/S Staffan.
1954.
Ur Piteå-Tidningen 1954.
Bild och tidningstext via Ola Bäckström
Så här skrev tidningen: Stormfällt virke till Piteå De första timmertransporterna från stormfällningsavverkningarna i gävleområdet kom på fredagen till Piteå.
Det var Wirén-rederiets båtar, den stora och kraftiga Renö samt Eol, som blev premiärbåtar. Renö, som anlände sex timmar före Eol till destinationsorten, hade ett verkligt jättesläp efter sig:
47 000 sågtimmer i grova dimensioner om i runt tal 400 000 kubikfot. Eol hade nöjt sig med ett betydligt mindre lass på 19 000 klampar. Den 19 maj fick båtarna sina lass klara i Gävle. Resan hit upp har alltså tagit omkring 16 dygn.
Den har på grund av väderlekshinder inte kunnat gå direkt, utan man har blivit tvungen att vid ett par tillfällen uppsöka skyddande hamnar.
Renö i texten blev senare Eol numera Leo. Eol är en annan tidigare b/b.
1960-talet
I väntan på lugnare väder i Bjuröklubbs hamn.
Fr.v. ev.Öhrviken (ex Pax), Gustav Hedberg och Forss 1.
Foto: L-G Fernlund.
Fem bogserare i rad.
Fix, Frej, Balder, Trafik och Spring.
Foto: Christer Hansson via Roland Stoltz.
1968
Kättinghantering ombord Frans Michael.
Kalix 1968
Ola Bäckström berättar: När timmerbogseringen var som intensivast så användes stora mängder kätting vid flottläggningsplatserna för att dels surra timmerflottarna (”surrkätting”) men också för att därefter lägga draget på timmerflotten (”dragkättingen”).
Sista åren var timmersläpen stora och tonnaget hade dessutom i viss mån moderniserats så då transporterades mycket av kättingen på långtradare till flottläggningsplatserna. Hos MoDo så underhölls kättingen i Järved och i Husum, ”Kättingskajen” i Järved respektive Husum var kända begrepp.
Tidigare år transporterades mycket av kättingen av de bogserbåtar som hämtade släpen. Som regel var släpen färdiga att hämta men på bilden så lossar Frans-Michael (som ångbåt) kätting direkt på timmerflottar i Kalix som var färdigsurrade men som inte hade fått dragkättingen anbringad. I avvaktan på att detta gjordes så väntade Frans-Michael på att det skulle gå att ”kroka släpet” som det hette trots att det ju alltid drogs på vajer och aldrig på bogserkroken.
Bortom den närmaste timmerflotten ses mindre timmerbuntar och i bakgrunden på land enorma mängder björkved som väntar på flottläggning.
Frans-Michael hade två relativt stora ”kättngboxar” (minde lastrum) midskepps och två mindre akterut. Att stuva kätting var ingen dröm för besättningen, tungt och dammigt p g a rost. Kättingspelet var ångdrivet och kunde köras mycket fort vid lastning, i sämsta fall för de som stuvade den.
Att lasta kätting innebar också andra hänsynstaganden, kunde båten ta stora volymer kätting, vilket uppskattades på flottläggningsplatserna, så fick man vara försiktig med att bunkra eldningsoljan till pannorna eftersom det ju fanns fribordsmärken att rätta sig efter.
Foto: Ola Bäckström.
1968
Bogsering av grimmor.
Norrbyskär 1968
John Jennings.
Foto: Ola Bäckström.
Ola Bäckström berättar: John Jennings användes då flitigt för att bogsera s. k. ”grimmor”, en slags bomlänsar (mycket grova sammanfogade stockar) som fylldes med lösa stockar från företrädesvis Öre Älvs mynning för bogsering till Norrbyskär för s. k. flottläggning till normala timmerflottar för vidare transport till Husum. Sista tiden denna typ av bogsering nyttjades så bogserades grimmorna uteslutande till Hörnefors och den fabrik som då drevs där.
Att bogsera grimmor var lite av en konstart som förutsatte mycket ringa sjögång och god kännedom om skärgården eftersom grimmorna på trånga ställen, exempelvis mellan öar och i trånga sund, fick ”skruvas” fram eftersom de fastnade på stranden på respektive sida. Bogserades de för fort så fick man bara grimman med sig och de lösa stockarna kom lös. Som sagt, lite grann av en konstart…!
När denna epok var slut så användes John Jennings flitigt för bogsering av timmersläp från Ångermanälven till Örnsköldsvik och Husum, då ofta i sällskap med bogserbåten Mo.
Mo.
Foto: Ola Bäckström.
Sent 60-tal.
Vid olika flottläggningsplatser.
Ola Bäckström berättar: MoDo hade under timmerbogseringsepoken många flottläggningsplatser längs Sveriges kuster, från Töre, Båtskärsnäs, Kalix och Seskarö i norr ända ner till Blekinge i söder. Däremellan var det åtskilliga flottläggningsplatser.
Belägenheten på flottläggningsplatserna var som regel beroende av eget skogsinnehav, andra gånger beroende på byteshandel mellan skogsföretagen m.fl. orsaker.
En flottläggningsplats låg i Hargshamn, en annan i Kallerö , bägge nära Öregrundsgrepen.
Bilderna visar hur Frans-Michael efter att ha anlänt till Hargshamn på natten lämnar hamnen vid soluppgången med två rader björkflottar. Till antal var det 22 (eller 24) och i detta fall höga fina flottar för att röra sig om björk som annars lätt fick namnet ”surbjörk” eftersom björkflottar låg djupt i vattnet och många gånger tappade flytkraften, därav de ”burkar” som kan ses på andra bilder på web-platsen. Det här var fina björkflottar med inslag av asp för att öka flytbarheten och denna blandning kunde också användas i samma massatillverkning.
Färden med dessa två rader gick norrut upp i Öregrundsgrepen där lämplig djupkurva söktes för att sedan ankra upp dessa två rader. Efter sedvanligt meddelande till ”sjöfarten” om denna företeelse så togs släpet in på kort vajer varefter Frans-Michael förtöjde med babordssidan mot första flotten. Förtöjningen gjordes så att ankarklyset låg tätt intill timmerflotten. Därefter ankrades båten på sedvanligt sätt. När detta var gjort fästes ena änden av en lös kätting i ankarkättingen i höjd med ankarklyset och den andra änden av samma kätting i timmerflotten. Efter detta släpptes kvarvarande ankarkätting ut från ankarboxen men stuvades uppe på timmerflotten. Tungt?, mycket tungt!
När detta var gjort så gick Frans-Michael med styrbordsankaret kvar på ”lätten”, d v s utan släp in till Kallerö där en sista rad med flottar hämtades, i detta fall fura. På bilden ses den ensamma raden av timmerflottar inför avfärd. I bakgrunden ses en flottläggningsram och vid kajen en av marinens minsvepare som i samband med detta miste sin ”insjö” för bad.
Färden gick ut till de två väntande björkraderna ute i Öregrundsgrepen där den tredje raden från Kallerö blev en ”ytterrad”. Efter detta drogs ankarkättingen in i ankarklyset med ankarspelet och fästes i ankarboxen och togs sedan upp i sin helhet. Sedan var det bara att fortsätta resan mot Norrland.
Så kunde det gå till när båtarna inte fick fullt släp vid samma flottläggningsplats.
Hargshamn med två rader björkflottar.
Foto: Ola Bäckström.
I Kallerö hämtas en rad med flottar.
Foto: Ola Bäckström.
Med tre rader på släp fortsätter färden mot Norrland.
Foto: Ola Bäckström.
Bilder från olika flottläggningsplatser.
Bilder från olika uppdrag med Åströms båtar.
Bevattning i Yxpila.
Foto: Börje Åström.
Flottläggning Kristinestad, Finland.
Foto: Börje Åström.
Flottläggning Vasa.
Foto: Börje Åström.
Lotsbåtar i Vasa.
Foto: Börje Åström.
Flottläggning Oskarshamn.
Foto: Börje Åström.
Oskarshamn.
Foto: Börje Åström.
Flottläggning Rahja.
Foto: Börje Åström.
Färdig flotte med ytterstolparna uppdragna, Lovisa.
Foto: Börje Åström.
Ramstol, Bergkvara.
Foto: Börje Åström.
Höga björkflottar lagd med traktor.
Foto: Börje Åström.
Höga björkflottar, Gamleby.
Foto: Börje Åström.
Traktorläggning i Gamleby.
Foto: Börje Åström.
90 fina flottar på väg från Gamleby.
Foto: Börje Åström.
En bild från timmerhanteringen i Vasa på 1970-talet. Bogserbåten JOHN skymtar till höger i bild.
Foto: Mikael Blomberg
En modell av ovanstående kaj har byggts av Mikael Blomberg och återfinns på Bilmuseet i Vasa.
Blomberg Stevedoring´s CLIPPER sjösätts och till höger ligger Ostrobotnia Stevedores bogserbåt JOHN.
Foto: Mikael Blomberg
Foto: Mikael Blomberg
1970.
Neptunbolagets Hera lastar timmer.
Bild via Bengt Westin
Den här bilden är från Verkebäck. Hera ligger förtöjd, klar att lasta. Bengt-Olof Lindgren, som syns stående i den lilla båten i bildens mitt, berättar: Det var stuveriet i Malmö som åkte omkring och körde krannarna på både Hera och Juno. Jag var med vid ett flertal tillfällen för att flottlägga
och förbereda lastning. Lilla Castor var ofta med just i Verkebäck . Vi hade ett liknade ställe vid ön St Bergö på västra sidan utanför Studsvik, som vi lastade på.
Pilen hämtade inne vid ett flottningställe, Helgö, och drog det via Stendörren till Bergön för lastning.
1971-72.
Färja som buntverk.
1972.
Frans Michael med udda släp.
1975.
Umeå Flottningsförenings spelbåt i Västerfjärden 1975.
Foto: Åke Hörnberg.
Ingen timmerdragning trots bra väder - Gripsholm i Ö-vik.
Domsjö Sulfitfabriks timmermagasin tömdes ut i Öviksfjärden dan före julafton 1975
Artikel i Örnsköldsviks Allehanda julafton 1975, utklippt av Staffan Wihlner
1976.
Foto Lars-Jonny Landström via Pierre Huisman.
Foto Lars-Jonny Landström.
1980.
Timmerbogsering med Bure i Husums skärgård.
Foto: Håkan Sundström.
Håkan Sundström berättar om en vanlig dag med Bure på 1980-talet:
En normal arbetsdag under normala förhållanden, Kl.0700 starta upp och avgår från
varvskajen i Husum.
Lättgång till Bergöfjärden med en fart av ca. 10 knop, framme ca. kl.0815,
lägger fast båten i bakändan av timmermagasinets yttersta rad ( som består av ca. 15-20
rambredder)
Båtköraren kokar kaffe, medan däckaren går ut och lossar
förtöjningskättingarna, utom den främsta. Går tillbaks till båten och
fikar, under tiden får vind och ström timret att driva ut (förhoppningsvis).
0900 startar och börjar gå emellan raderna för att undvika att dom hakar
fast i varandra, krokar släpet med kort vajer för att manövrera ut det till
öppet vatten, kl.1000 sticker ut ca 200 meter vajer
och börjar dra med 2300 RPM och 2,5 knop, (dvs. I stort sett gasen i
botten). Matdags vid 1100, skepparen och däckaren kör ungefär halva sträckan
var.
Kl 1530 framme vid fabrikens timmerbom kortning av dragvajern och
fastläggning av släpet, 5 minuters gång till varvet och förtöjer båten kl
1600, kväll.
Denna här resan är från det magasin som låg längst bort från Husum,
det fanns 5 st.sk.bommar, (förtöjningsplatser) med timmer som kommit från
kusten med större bogserare, bara i Bergöfjärden
Vi hade också 5 st bommar i Fanbyviken, som låg en liten bit norr om Husum,
där var det mest björktimmer p g a att det hade lättare att bli tungt och att
det därför var kortare bit att dra hem . Det fanns även en såkallad reservbom i Ultråfjärden, som användes om det kom väldigt mycket timmer någon
gång. I området i kring fabriken och varvet fanns det 6 st bommar. Totalt
fanns det 17 st bommar, alla med egna namn såsom
Domsjöbommen, Lindströmsbommen Norr på Ramön, Sandöbommen etc.etc. med en
total lagringskapacitet av cirka 15,3 miljoner m3 fast mått under bark (m3 fub). Årsförbrukningen av virke i Husumsfabrik var
1984 ca: 2,8 milj. m3 f, idag är den 3,3 milj. m3.
Foto: Håkan Sundström.
Foto: Håkan Sundström.
1980.
Åströms Storviking i timmerbogsering.
Åströms Storviking skulle bogsera ramflottar för ASSI:s räkning från Raahja i Finska Österbotten till Piteå. Skeppare på Storviking vid den här tiden (runt 1980) var Börje Åström, som berättar:
Förvåningen var stor när vi kom dit (bilderna med dom sjunkna flottarna). Vi kontaktade ASSI och meddelade att hälften av det flottlagda virket inte var möjlig att få hem utan att "burka" dem (så hette det när man hängde upp halvsjunkna flottar i pontoner).
Vi byggde ihop ett släp på det vi trodde skulle flyta ( 36 flottar) och avgick med dessa.
Från Raahja går man söderöver efter finska kusten och sedan västerut, syd om Holmön i Kvarken, för att komma över på svenska sidan. Det gick bra till en början, men allteftersom blev fler och fler flottar osynliga och vi var tvungen att gå in i Yxpila där 12 flottar kopplades bort. Beslutet togs då att hyra den pråm som finns på bilderna. Pilatus som ägdes av Rauanheimo i Yxpila. Jag vill minnas att hon lastade 4000 ton.
Vi fortsatte med resten, 24 flottar, till Piteå i vackert väder. Förresten så passerade vi Kvarken på midsommarafton.
Under tiden rev man och lastade de 12 flottarna på pråmen i Yxpila som vi sedan bogserade till Piteå. Samma manöver gjordes med resterande flottar i Raahja.
Bilderna är från hanteringen i Raahja
Det var lotstvång i Finland.
Foto Börje Åström/Roland Stoltz
1980-talet.
Timmersläp genom Stockholm.
En besvärlig resa 1981.
1987.
Timmersläp liggandes i Furuögrunds hamn 1987. Dragbåten lämnade släpet för ett par dagar. Okänt vilken båt det var.
Foto: Lennart Hedlund
Foto: Lennart Hedlund
Foto: Lennart Hedlund
1992.
Fram (ex. Axel Enström) samt pråmen Para-Delta (byggd 1985 vid Rauma-Repola OY, Nystad. 81,90 x 20,00 x 4,02 m. 2 039 brt 612 nt ägd av Travans OY-Paratug Ltd Oy, Åbo) i Karlsborgsverken den 9 juli 1992.
Foto Bengt Westin
2005.
Rester av flottläggningskajen i Båtskärsnäs.
Foto Lars-Jonny Landström
Tillbaka till bogserbåtssidan
Tillbaka till startsidan