Kontorets plan var att så fort som möjligt lämna HERA och Mäntyluoto. För att hämta JUNO, systern till HERA, som låg utlossad i Rauma. Neptunbolagets dragare var ju på andra jobb, ute i stora världen, som Japan med flera länder. Någon bärgade en tappad pråm i Medelhavet. Därför var bogserbåten KRAFT från Finland inhyrd som dragare, HERA skulle inte bli lossad på flera dygn. Och det var bråttom visade sig.
Gå och koppla upp JUNO, gå med henne ner till Utklippan. Där bogserbåten INGEMAR tar över för resa till Szczecin. KARL fortsätter till Ystad, tar pråmen BISON som ligger lastad för Tofte, ett pappersbruk uppe i infarten till Oslo. Lossar och går till Szczecin lastar för Jakobstad i Finland. Sådan var ordern!
Och därmed hade KARL´s Polentrafik egentligen kommit igång. Helt nytt och som det kommer att visa sig mycket lärorikt för samtliga ombord. För KARL´s del blev det fyra år och ett sextiotal resor och BULL två år och trettiotal resor. Återkommer senare till BULL.
Under resan ner till bytesplatsen gick vi på utsidan av Öland. Den onde släppte loss sina krafter någonstans vid Kapelludden. Nere på halva Öland. Vi fick dåligt väder. Farten var nere på ett par knop och det uppstod konflikt bland personalen nere i maskin. Slog larm till trafikledning. Och byte av delar av besättning, vilket skede samtidigt som vi överlämnade JUNO till INGEMAR. Lotsbåten från Karlskrona skötte transporten. Det var del av min ordinarie besättning som kom ombord. Vi var intakta. Så här efteråt kan man ju fundera på hur snabbt det egentligen gick att få fram folk, som var på ledighet. Satt de på telefon eller?
Det var första gången jag var i Ystad med bogserbåt. Jag hade varit på jobb med kran tidigare, men då hade jag inte haft något bekymmer med navigering. In var det ju inga problem. Jag tänkte det är nog bäst att beställa lots för avgången. Svaret från lotsstation blev, det där klarar ni bättre själva, än vad vi lotsar gör, så åk bara. Var egentligen ganska osäker, inte för själva pråmdragningen, utan nya hamnar, strömmar och nytt folk. Det där med Polen oroade i hjärnan också. Men tänkte jag, det hinner bli ändring flera gånger om. Kocken hade kompletterat i byssan med proviant, fyllt färskvatten m.m. Jag gick en sväng på stan, köpte en varmkorv vid korvmojen vid järnvägsövergången nere vid hamnen. Vi fick vänta på BISON, först klockan sjutton skulle hon vara färdiglastad. KARL gled ut till BISON kopplade upp och vi var klara. Exakt klockan sjutton kom mäklaren med lastdokumenten och manifestet. Båsen log, jag har rationaliserat. Jaha det var väl bra detta. Men vad består detta av? Vi är ombord. Pickuppbojen ligger i, lanternorna är satta, förtöjningarna hemma. Du kan åka när du vill. Spänn upp får du se! Spände upp hanfoten, kabeln kom i rätt läge. Båsen hade satt en enkel tamp av mindre dimension i babords låring på BISON.
Vi kom kungligt iväg. Helt sakta i maskin lite lätt styrbord kanske fem, tio grader på rodret sen lite mitt åt, nittiograder babord rätt ut i farleden. Fick mat, sen var det min vakt arton till tjugofyra. Vi var på gång rullade så där försmädligt, ingen ordnig i rullandet. En hit och en dit, utspillt kaffe över det mesta. På min vakt tog vi oss upp mot Köpenhamn. Vi gick på full kabel. Sjuttio procent på maskinuttaget. Väderutsikterna så där. Sikten god, men på gränsen till kuling. Styrman tog över, jag väcker dig snart var kommentaren. När KARL kom upp mot Kullen var det SO 12. Medvind med andra ord. Vi tog ner maskin till fyrtioprocent. Det var medström, medvind allt gick för glatta livet. Straxt efter eller mitt i vaktskiftet, uppfattade vi nödanrop från ett fartyg som var bara ett par distanser framför oss. Det var på väg att sjunka. Besättning var på hugget. Ankra pråmen, så tar vi henne tyckte Båsen och medlemmar av besättningen. Vi tog radiokontakt med kontoret i Göteborg. Redogjorde för läget. Skit, blir för lite pengar. Vi har skickat båt på jobbet. Hon flyter inte så länge, så vi tar henne, var min kommentar.
Brum Brum sa motorn på gummibåten. Skall vi lägga ankaret? Ja gör så, var mitt besked. Efter c:a tio minuter så var vi loss från BISON. Kurs mot haveristen 4 distanser bort. Med andra ord femton minuters resa med full rulle. Under den tiden hade pumpar och slang kommit upp på vårt däck. Ett av Kustbevaknings fartyg anlände samtidigt till haveristen, som KARL, låg långsides. Styrman var över med kontraktet (LOF) fick ett namn på detta. Pumpar riggades, även KBV´s pumpar kördes för fullt. Haveristen tog inte in mer vatten än vad pumparna lyfte ut, men hamnmyndigheten sa stopp, kom inte in med henne i detta tillstånd. Rätt upp på land. Gösta från Göteborg och Harald från Halmstad hade nått fram. Tog hem våra pumpar. Kopplade BISON tog hem hennes ankare, så var Vi åter på väg tre timmar sena enligt plan. Men ström och vind satte NNV över så farten blev god och vi var på lotsplats i Norge femton minuter efter utsatt tid. Trots lite extra knäck på vägen, som inte gav någon inkomst.
Lotsen kom på vid Färder. Var en fåordig sådan. Goddag och Adjö, det blir gott detta. Satte över Styrman och Båsen för förtöjning av BISON. Vi svängde, så var BISON på plats med styrbordsidan vid Tofte kaj. Den så kallade assisterande bogserbåten han inte riktigt med vid manövern. Ramperna låg lite knasigt, men efter ett tag så var BISON trimmad och allt var klart vid åttatiden för lossning. Fyra lastbilar och två lastmaskiner tömde Bison till dagen slut. Lotsen kom ombord, vi for vidare mot Szczecin. Lämnade lotsen vid Färder. Satt kurs ner mot Danmarks västland för att få medströms. Vinden var omkring NO tio m/sek. i rumpan igen? Otroligt men så var det. Efter ett dygns segling gick vi ur trafiksepareringen vid Falsterbo och bort över mot DDR. Och vid tjugoettiden kom vi bort mot deras gräns. Gränsen var markerad med bojar hela vägen. Vi såg ett antal patrullbåtar som for fram och åter emellan dessa bojar. I land så svepte stora strålkastare över stranden. Fram och åter. Man blev nedtryckt i själen. Samtidigt som man undrade, vad har vi givit oss in i? Vid vaktombytet klockan tjugofyra så var vi framme vid Rügen. Styrman svänger ner mot angöringen till Szczecin. Lots var beställd till 07.00, blir purrad till min vakt, Styrman konstaterar, vi har ankrat upp för order ”Ingen information för Er”! Så Vi får väl höra vad som händer. Tittar mig omkring, det finns fler fartyg på ankarplats. Och som väntar. Kanske på samma som vi, att komma vidare i livet. Efter en timme blir vi uppkallade på radion, vi får information att starta upp, ta upp ankaret, så kommer Lotsen.
Fortsättning följer här.