Uppdrag på 70-talet
av Bengt-Olof Lindgren
Om livet som avlösare på Axel, Bull med flera.
Sitter på IVAR vid långa bron inne i Stockholms hamn. Jag har gjort det ett par dagar. Dragit soppråmen till kryssningsfartyg på redden. Då kommer det besked att jag skall gå över till AXEL. Ni skall hämta Neptuns pråm JUNO vid Gåshaga. Du får höra mer när du kommer ombord.
Vi lämnar Gåshaga med Juno på eftermiddagen. Destination är Norrköping. Går ut Dalaröleden - Landsort och får lots vid Kränkan borta vid Hävringe. Vad skall nu ditt bort att göra? Jo det ligger ett Indiskt fartyg på redden till Norrköping. Hon skall lasta en större transformator i hamnen, vid tunglyftkranen. Någon anledning, förmodligen djupgåendet gör att hon inte kommer in. Vi skall bära ut lasten på redden med JUNO. Efter ett dygn förtöjer vi inne i hamnen. AXEL var trött hela resan, farten låg runt 6 knop en besvikelse för cheferna som trodde att det skulle gå på sex timmar till Landsort och fyra timmar till Norrköping. Verkligheten blev 22 timmar. Egentligen gjorde detta inget för vi fick information att järnvägsvagnen som SJ transporterade transformatorn med inte hade anlänt till Norrköping ännu. Vi sparade nog någon liter bunker på resan. Nästa dags morgon var det klart för lastning och uttransport till fartyget på redden. Prylen hade en vikt av 38 ton. Juno lastade runt 10000 ton. Det fanns nog inget annat att till för tillfället kan jag tänka. Vi låg långsides och påbörjat omlastningen när lotsbåt med mäklaren kommer ut och hämtar i land mig. Du skall ta tåget hem till Stockholm. Så snabbt som möjligt. Ja, vi har en kvart på oss till nästa tåg avgår mot Stockholm du skall med detta.
På den tiden sprang man inte omkring med en mobiltelefon inte. Jag fick vara nyfiken tills jag kom till Centralen i Stockholm och tog tunnelbanan till Slussen där båtarna låg. Den ordinarie besättning var ledig. Avlösare ett och vi bemannade BULL. Jag mönstrade skeppare det är ett likadant jobb som vi gjorde i julas, plus någon typ av gastanker som skall vändas eller flyttas ut. Vi drog iväg och kom fram till Malmö där tre bogserbåtar var ilfärd med att koppla upp.” Välkommen, på minuten det där”, var lotsens kommentar. Ni kopplar upp aktern. SJOLLEN och HARALD hade fören. JÄRVEN och vi där bak. Det var från utrustningskajen till provtur. Kontoret (vårat) i Malmö ropade upp och meddelade att ”Nästa jobb är i Limhamn Cementakajen, avgång med SJOLLEN. Sen har ni ett jobb i Halmstad. Sedan kommer ni ner till Kockums till elva i morgon, det är ett påhugg på gastankern som ligger vid kaj som skall vändas”. De jobben fixades det var ju ganska kul att få åka lite båt också och inte bara mellan långa bron och Finnboda.
Men så här första gången i Halmstad. Vi kopplade fören. Sen var det inte så roligt att vända runt i Kattegattshamnen med kraftig utgående ström från Nissan. Hon skulle backas upp i hamnbassängen uppe NO den vi assisterade. Men BULL fixade det också. Jobbet i Malmö med tankervändningen tog som jag minns det, till långt fram på kvällen. Och när det var klart var tillbaka till Halmstad för uttag av fartyget vi tog in dagen före.
Efter några dygn var vi åter hemma i Stockholm. Körde de andra bogserbåtarna några dagar. Så var det dags att vandra över till AXEL igen. Haverist vid Kapelludden nere på Öland. Gå via Gåshaga, ni förstärker ordinarie besättning. Efter ett dygn ankrar vi upp nästan en distansminut från haveristen, det var långgrunt. Vi måste hitta samma väg in som haveristen gått. Och vilken väg var det. Bärgningschefen kom ut till oss efter ett par timmar med en fiskebåt. Vi lodade in AXEL till ett avstånd på 350 meter från haveristen. Axels arbetsbåt och fiskebåten hjälptes åt. Vi fick ut och över bogserkabeln och kopplade denna. Kabeln fick ligga på botten, så att AXEL kunde ligga mot sjö och vind så vi slapp rulla. Haveristen var uppkörd ordentligt. Förmodligen hade vattenståndet sjunkit en del. Vi måste ha ut minst 250 ton av lasten för att hon skall lätta så mycket, att vi kan börja dra på henne, konstaterade Bärgningschefen. Ja ha och vad gör vi då? Tar hit ”RAKETEN” från Göteborg blev svaret. Dagen efter på kvällningen så syntes något vid den södra horisonten . Vi hade 3 - 7 m/sek med dyning som rullade in. Siluetten av Raketen med sin mastföring. Samma utseende som AXEL som drar, det går ju inte ihop Vi är Ju här. Det visade sig att det var HERO som kom med släpet. Haveristen var lastad med massabalar, från våra fabriker norrifrån. Jag kommer inte ihåg vikten för varje bal, men man kopplade upp ett antal i varje sling. Det var något efter midnatt eller senare. Samtliga besättningsmedlemmar hjälptes åt att lossa. Vi kände att haveristen började röra på sig. AXEL var beredd med spelet och började hämta hem på kabeln. Haveristen kom ut på fritt vatten. Propellern var skadad så vi fick ta henne under bogsering. Så började resan mot Kalmar via Ölands södra udde. På denna resa fick vi uppleva hur det var att ha med två bärgningschefer att göra. Men det är en annan historia.
Text: Bengt-Olof Lindgren
Tillbaka till uppdrag
Tillbaka till startsidan