Navarino bärgas

NAVARINO var Amerikalinjens tidigare, ståtliga GRIPSHOLM (2). 1975 såldes fartyget till M. Kagegoris i Pireus. Omnamnades till TSCS* NAVARINO. I samband med en senare försäljning dockades båten in vid Hellenic Shipyard i Skaramanga, strax väst om Pireus. Dockningen gick galet. Båten gled över mot styrbord och lade sig mot dockevallen. Hela ekipaget höll på att kantra, men så tog sjöbotten emot och slagsidan stannade vid 45 grader. Allteftersom dockan sjönk ned i sjöbotten så minskade slagsidan till 7 grader, fast det tog några månader. Båten fylldes med vatten från för till akter. Vattenytan stod över topplocken på huvudmotorerna.

Bärgningsförhandlingarna var enligt uppgift mycket tuffa. Lasse Landelius och Kjell Smitterberg med flera drog ett tungt lass. Vi (Neptunbolaget) fick slutligen uppdraget att bärga båten och dockan. Bärgningsledare var Johan Mörk ( Rödas bärgningslegend), Lasse Landelius (förståss), Kjell Smitterberg (känd befälhavare i Brosröms passagerarfartyg). Bärgningstekniker var Per Eliasson (chief i Göteborg). Per var mannen som kunde göra det omöjliga möjligt. Han var en problemlösare av stora mått. Som stabilitetsansvarig fick vi PeO, en skeppsbyggare stationerad i London. Vi fick av Broström låna båtens förre chief Alf. Hans kunnande var ovärderligt. Folket i övrigt hämtades från bogserbåtarna i Göteborg. Från Malmö kom jag och Lasse Hellström. Vi skulle arbeta tillsammans med ett grekiskt bärgningsbolag. Det är möjligt att det var ett krav. Nåja,vi såg dem ibland. Deras bärgningsbåt låg vid kajen ibland, då lunchade vi där ombord. Det var en intressant äldre båt, lite påminnande om TURMOIL (den som försökte rädda Flying Enterprice).

En slagsida på 7 grader låter inte så mycket, men att släpa på 250 kg tunga Bibo 5:or. Grova elkablar och mängder med länsslangar i oljehala gångar och lejdare m.m. är slitsamt. Vi hade som tur med oss två "lyftkranar", Torbjörn Fhager från Donsö och Sivert Corneliusson från Öckerö. Båda fostrade i trålare. De båda hade röstresurser utöver det vanliga. När Sivert vrålade så tömdes hela varvet på greker. Vår dykare Karl-Otto från Hönö påminde mer om en stubbrytare. Han kunde lyfta en Bibo 5:a. Det var även kul att se grekernas reaktion då Kjell Smitterberg iförd arbetsoverall kröp runt och pejlade tankar. De ville inte gärna fatta att det var båtens förre befälhavare. Den grekiske chiefen besökte oss vid ett tillfälle. Han var mycket elegant i sin uniform. Den var i klass med en sydamerikansk amiralsuniform. Bärgningsarbetet gick bra, så småningom flöt Navarino och bogserades ur dockan och förtöjdes vid kaj. Därefter påbörjades arbetet med dockan som ju var skadad. Efter en knapp vecka hade vi även dockan flytande. Lasse Landelius fick åka hem några dagar före oss andra pga en haverist i Mälaren.

När allt var klart och godkänt av uppdragsgivaren så bjöd Kjell på några rejäla stänkare i baren på hotellet. Även de grekiska befälen var förståss med. Deras miner var obetalbara när Sivert vek ihop den grekiske bärgningchefen som en fällkniv och stoppade ner honom i en glasslåda. Skräck för auktoriteter föresvävade inte lyftkranen från Öckerö. Arbetet pågick under feb och mars 1982. Utöver detta så tilkom givetvis ett långt planeringsarbete.

* Gissa vad TSCS betyder. Det undrade vi ialla fall. Twin Screw Cruising Ship - fint ska de va.

Text: Douglas Tufvesson

TSCS NAVARINO ur kryssningsannons