Leo

Bogserbåten Leo.

SGRX – 9176 (5/7 1951)
Byggd 1944 vid Tampa Mariner Corp., Tampa Nb 32 (Stål)
26,57 x 6,95 x 2,81 m – 152,64 /19,49 (MB 1950 o SS 1969)
Maskin: Busch-Sulzer 6cy Turbo-dieselmotor på 650 Ehk / 812 Ihk

Byggdes för US Army, Transportation Corps som US-ARMY ST-748 (ST betyder Small Tug). Bogserades över Atlanten av LT 536 i Convoy NY-119. Resan påbörjades den 19 sept. 1944 och man anlände till Falmouth den 18 okt. 1944. Användes vid invasionen i Normandie och såldes sedan till Suomen Valtio som möjligen betyder Finlands Handels- och Industriministeriums Folkförsörjningsavdelning i Helsingfors som kallade henne A 1. Dessa fartyg köptes som ersättning för det tonnage man fått lämna till Sovjetunionen som krigsskadestånd. Kom till Sverige 1950, förvärvad av Wiréns Rederi AB, Piteå för 315.000 kr och döptes om till RENÖ. Den köpesumman hade stigit betydligt då hon den 17 dec 1958 köptes av Wifstavarfs AB för 750.000 kr och namnet ändrades till PEHR HELLZÉN. Den 4 juni 1965 köptes hon tillbaka till Wiréns för 325.000 kr och då namnet RENÖ var upptaget, omdöptes hon till EOL. Gick i Piteå till 1984 då hon för 330.000 kr såldes till Pr/ Roland Andersson, Stockholm. Denne byggde om båten till bostad och kallade henne LEO. Såldes till Pr/ G.Kiessling, Södertälje 1991 och till Per Oscar Kjellberg, Stockholm 1999, och han sålde hälften 2002 till Anna Gustin, Stockholm. Såldes till Pr/ G.Kiessling, Södertälje 1991 och till Per Oscar Kjellberg, Stockholm 1999, och han sålde hälften 2002 till Anna Gustin, Stockholm. Dessa båda sålde 2010 1/6 till vardera Marie Stein och Ulf Strömsten, Stockholm. Såldes 2017 till Magnus Berg, Stockholm. Text: Bengt Westin

Båten hämtades av Wiréns rederi i Helsingfors 1950.
Besättningen reste till Helsingfors och mönstrade den 20/4 1950 ombord på motorfartyget "A 1" om 49 ton och 840 ind. hkr med hemmahamn i Piteå. Fartyget gjordes under några dagar sjövärdigt i Helsingsfors för resa till Sverige, i första hand till Öregund och därefter vidare till Piteå. Påmönstringen avsåg resa från Helsinki till Öregrund. Vid avmönstring i Öregrund den 27/4 fick besättningsman erlägga hyresavgift till sjömanhuset i Öregund om 1 krona och 30 öre när sjömansboken uppvisades vid avmönstring för mönstringsförättaren.
Resan från Helsinki (Helsingsfors) till Öregrund kantades av viss dramatik. Färden skedde med risk att stöta på drivminor och ut genom hela Finska viken följdes man tätt i kölvattnet av ryska bestyckade bevakningsbåtar. Kompassen började krångla ombord på "A 1" en bit ut i Finska viken och bestickföringen vid navigationen blev därmed lite utöver det vanliga men resan slutade lyckligt! Text: Ola Bäckström (Källa: en besättningsmans sjöfartsbok och berättelse från denna resa.)

Klas Ekstrand som seglade på Eol i mitten av sjuttiotalet, berättar att besättningen då utgjordes av 7 man:
skeppare, styrman, maskinist, motorman, kocka samt 2 matroser.
De drog timmer från Mälardalen till olika pappersbruk norröver.

Valter Lindh berättar om timmerbogsering med Eol

Tidningsurklipp från PT 30/5 1950

Tidningstext via Ola Bäckström

RENÖ vid kajen i Furuögrund

Foto: Lennart Hedlunds saml.

Ur Piteå-Tidningen 1954.

Bild och tidningstext via Ola Bäckström Så här skrev tidningen: Stormfällt virke till Piteå De första timmertransporterna från stormfällningsavverkningarna i gävleområdet kom på fredagen till Piteå. Det var Wirén-rederiets båtar, den stora och kraftiga Renö samt Eol, som blev premiärbåtar. Renö, som anlände sex timmar före Eol till destinationsorten, hade ett verkligt jättesläp efter sig: 47 000 sågtimmer i grova dimensioner om i runt tal 400 000 kubikfot. Eol hade nöjt sig med ett betydligt mindre lass på 19 000 klampar. Den 19 maj fick båtarna sina lass klara i Gävle. Resan hit upp har alltså tagit omkring 16 dygn. Den har på grund av väderlekshinder inte kunnat gå direkt, utan man har blivit tvungen att vid ett par tillfällen uppsöka skyddande hamnar.

2 000 tonnaren S/S Mathilda med 22 mans besättning, lastad med 120 standards virke, satt fast i isen tre veckor utanför Kråkelunds fyrplats. Hon drev med isen och passerade ett flertal grynnor. Besättningen fick proviant och tidningar via helikopter och Renö som försökte närma sig ångaren, För att underlätta isbrytningen så sprängde militären de värsta packisvallarna med dynamit. Matilda låg inbäddad i isvallar som tornade upp sig 6 till 10 meter.

Ur AT 1956.

Bild och tidningstext via Ola Bäckström

Ur Västervikstidningen 1956.

Bild och tidningstext via Ola Bäckström Så här skrev tidningen: Strax före kl. 15 fick de nyfikna som samlats på kajen i Blankaholm se en första skymt av Renö och Mathilda vilka då var ca 2 000 meter från kajen. Som en löpeld spred det sig i samhället: ”Mathilda kommer” och snart var ”halva Blankaholm” nere för att ta emot. Kl. 15.18, efter drygt fem timmars gång, lade Mathilda till vid kajen i Blankaholm. Tre veckors intensivt räddningsarbete hade krönts med framgång

RENÖ, EOL (1), ARNE samt OTILIA. Båtarna ligger vid kajen i Piteå, troligen 1957.

Foto: Mats Lundberg (föräldrarnas). Mats far var vid den här tiden skeppare på Renö, och har tjänstgjort på alla båtar på bilden.

RENÖ

Foto: Jan Adin via Bengt Westin

PEHR HELLSÈN i Norra Kvarken under 60-talets början.

Foto: Lars-Gunnar Fernlund

PEHR HELLSÈN, Wifsta Varv AB.

Foto via Magnus Gustafsson

Från tiden vid Wiréns. Eol

Foto via Roland Stoltz

Foto via Roland Stoltz
DOGGEN, MALMÖN, EOL, TRIO, STARKODDER och POLAR någonstans utmed Höga Kusten.

Foto: Ulf Johansson via Roland Stoltz

Ingemar Landström på EOL
Många i Ingemars släkt har jobbat ombord, farfars bror var styrman, farfar maskin chief, farmor kocka i bland, far i maskin, senare befälhavare, mamma kocka (en gång) Eol