”Karl” och vi har haft en del jobb i Nynäshamn vid Oljan, annars har det mest varit att rida kaj. Så fick vi då ett påhugg. Hämta HERA vid Gåshaga och gå ner till Århus i Danmark för att hämta last till Mäntyluoto. Skönt sa vi, att få ut och röra på oss. Provianterade, mönstrade. Kopplade upp HERA vid Gåshaga så var vi då på väg. Farten med tom pråm låg runt 8 knop. Drog iväg ut via Dalarö och Landsort där vi kom ut på morgonsidan, bleke med vinkårar som lekte tafatt. Ofattbart tyckte vi Det brukliga var ju att det blåste och var sjö när ”Karl” var ute och åkte på utsidan av Landsort.
”HERA” var ju en av Neptunbolagets Carrier om 10 000 dwt. Lastade massaved direkt ur havet från olika upplag. Men även där det fanns plats för upplag, från kaj. Lasten i kbm räknat var 13 000 - 17 000 beroende på om det var gran eller tall, rå eller torr. Min erfarenhet från HERA och hennes syster JUNO låg ju några år tillbaka i tiden. Så bara det kändes bra att ha med sig i ryggen, på denna resa.
Resan gick vidare genom Kalmarsund, Öresund förbi Köpenhamn, norr och väst över och bort mot Århus.
Lotsen kom ombord och bogserbåt kopplades i aktern. Styrman och matrosen klev över på HERA för att koppla densamme och förtöja vid kaj. Vi kom in i hamnområdet långt in så långt det gick att komma. Vad är det för djup här då? Det är tillräckligt blev svaret. Hera fyllde i stort sett den inre hamnen. Det var en liten bilfärja som for ut och in i hamnen och det var precis så att den kom förbi. Det var många som kom och tittade på oss. Och vid sena kvällen så bar det iväg ut. Lastat på 16 timmar. Vi backade ut med bogserbåtshjälp. Vände och kom ut i farleden. Lämnade lotsen. La ut kabeln. Så var vi då åter på väg. Samma väg som vi använt oss av tidigare på ditresan. Nästa dags morgon/förmiddag var vi på väg ner i Öresund. Vid niotiden var Vi tvärs Gilleleje men det var tjockt. Vi hade inte sett Hera sen tretiden på morgonen visuellt. Men i radarn syntes hon 500 m efter oss, följde snällt med som vanligt. Fortfarande vindstilla men många ekon på radarbilden, med andra ord intensiv trafik. Inte minst på tvären. Jaha! Hur smiter man förbi detta då utan att trassla in sig med något fartyg? Dragkraften bibehölls, tog hem till 185 m på kabeln. Strömmen satt sydvart så farten låg runt åtta knop. Missluren på Hera fungerade så den bölade med jämna mellanrum. Varannan minut Ett långt och tre korta signaler och KARL ett långt och två korta. På HERA var det ju ett relä som sköte om det hela. Men det var svårt att manuellt på Karl att få detta att passa in i varandra. Men träning ger färdighet, så det löste sig detta också.
Efter passage av Helsingborg släppte vi åter ut kabeln till full längd. Vi höll oss på vår kant av sundet ner genom till Falsterbo. Trafikseparering, där var det lite strul med en bevakningsbåt. Han menade nog väl men det blev lite nervöst att ha honom mellan oss och HERA. Vi kom ur separeringen och satt kurs upp mot Ölands södra grund. Vi hade lagt märke till att vi på radarn haft ett större fartygseko med oss lite akter om HERA på hennes styrbords låring. Dimman var fortfarande tät. Hera såg vi bara på radar. Ekot på styrbords sida får fart, helt oväntat närmar det sig betänkligt. Styrman som hade vakten kallar upp mig på bryggan. Vi ändrar kurs femton grader åt babord. Fortfarande ser det ut som vi kommer att bli påseglade bakifrån. Ekot stannar upp en kabellängd akter om oss. Följer i samma fart som vi. Vi bibehåller kurs och fart. Gör så kanske upp mot en timme. Så helt utan förvarning så kommer ekot upp långsides med kraftig fart. Vi ser det visuellt kanske på tvåhundrafemtio meter. Starka strålkastare som belyser oss. Känslan går nog inte att beskriva med ord. Men det var otrevligt. Vi kände oss små. Det var ett marint fartyg från öst med hammare och skäran i flaggan, någon typ av fregatt eller jagare modell större där i dimman. Svänger av framför oss och går åter ner mot Falsterbofyren. Natten inträder, dimman är kompakt. Vinden börjar dra från nord, skönt då lättar dimman snart. Ändrar kurs upp i Kalmarsund. Och fram på eftermiddagen passerar vi Kalmar. Vackert väder sol och skönt.
Nästa dag går vi in vid Landsort upp vid Dalarö. Kontoret ville att vi bunkrade fullt, de hade ett annat uppdrag på gång efter Mäntyluoto. Vidare order när vi kommer fram. Bunkerbåten möter oss på Saxarfjärden. Vi får en ny maskinist från Broströms och en ny styrman från Stockholm. De avmönstrade var tvungna att ta över någon bogserbåt inne i Stockholm. Därav skiftet.
Resan fortsätter och inget speciellt inträffar. Vi tar lots utanför ankomsthamnen och kopplar bogserbåt i aktern på HERA och lever i tron att vi skall få stopp på HERA. Båsen och Styrman är på HERA s popp beredda på att förtöja. Redan vid ett avstånd av flera hundra meter ombads lotsen att provbromsa med akterbåten. Det hände inte så mycket, farten stoppades inte upp. Kort konstaterande på radion från HERA "det här går inte så bra, så vi drar akteröver". Drar upp kopplet på HERA, dikt roder åt styrbord så att Kalle svänger upp och kommer i skavfotsläge, i motsatt kurs av HERA s. Svartröken kommer ur skorsten. Med lite tur så slår hela babordssidan i kaj var tanken. Den slog inte i kaj, utan stoppade upp och svängde ut från kajen. Och vart tog HERAS besättning vägen? Det är ju dumt att inte lita på sin skeppare, det blir ju lite extra motion av detta. Ibland kan man ju skämta om saker som till slut går bra, vilket detta gjorde. Delar av besättningen for iland men kom tillbaka om någon timme. Det fanns inte så mycket att hämta iland. Lossningen påbörjades och mäklaren kom ombord med nya order för KARL. Kontoret hade en plan för oss.