Uppdrag på 80-talet - del 15

av Bengt-Olof Lindgren

Stormig resa
Vi är framme i oktober, stormarnas månad. Vi tog över i Kalmar. Bison låg ankrad vid Krongrundet. KARL låg inne vid Ölandsfärjans gamla läge. Det hade blåst så KARL var en vecka sen. Nu gällde att parera så att vi fick rätt väder och slapp att ligga på redden vid Swinoujscie, för att få komma upp för att lasta. Efter ett par dygn så mojnade det så vi kopplade och for iväg. Gick väst på Bornholm och svängde ner mot Rügen. Vinden låg runt väst 12-14 m/sek. Karl var nu ingen rulle båt men däremot en u-båt som tog mycket vatten över sig. Men det gick ju att stänga. Det lugnar ner sig under natten och på morgonen när vi angör Swinoujscie så var det klart att åka in i hamnen och plocka upp lotsen uppe vid lotsstation. Vanliga rutiner så var vi på gång norr över igen. Det hade passerat ett lågtryck med ordentliga vindstyrkor medan vi lastade.

Men nya oväder var på gång. Vi gick ut längs med den tyska kusten upp och hämtade in vind och sjö akterifrån uppe vid Rügen. Vinden var nu SV 23m/sek vid Kristiansö. Men det passade bra för vi hade kurs upp i Bornholmsgattet. Utklippan rapporterade SV 19 så nu gällde det bara att köra så bogserkopplet höll ihop. Det blir ju mycket sättningar och ryck i bogserkabeln vid medsjö. Så rätt längd och rätt kraft är det som gäller. Bogserkabelns egen vikt gör ju att det blir en typ av motvikt som skall lyftas upp vid varje sättning fungerar därmed som en typ av fjäder. Nu får det inte vara för mycket kabel ute eller för lite dragkraft på. Det finns ju en havsbotten också att tänka på, där skall man inte fastna. Efter genomgång av Kalmarsund så fortsatte resan vidare norrut. Vid Landsort så var vinden syd 11m/sek. Utsikterna var vridande till NV och avtagande. Tolv timmar senare var vi uppe vid Kapellskär. Frågan Vi ställde oss var, skall vi gå ut Söderarm eller Simpnäs? Det blev Simpnäs och vi smög upp längs kusten. Det var nu ny kulingvarning utfärdad för Ålands hav och Bottenhavet. Varför vi tog in vid Svartklubben och upp mot Öregrundsgrepen! Tanken var ju att vi kunde ankra uppe vid Öregrund någonstans, om det blev för mycket vind. Och mycket vind blev det.

Men efter tre dagar kunde vi fortsätta efter att vi ankrat söder om Öregrund. Ett nytt lågtryck hade kommit in över Skandinavien och fördjupats. Men vad då, vi är ju uppe i Kvarken om en tio timmar så det är bara att åka på. Skagsudde rapporterade vid sjörapporten 16.50. S 24 m/sek i kväll och i natt ökande till 28 m/sek, i morgon bitti hastigt avtagande. På middagen åter ökande från NV. 18 till 20 m/sek. Vi dunkade på, sjön var inte grov. Men det var skum och skumkårar som körde förbi oss. En halvtimme från Nordvalen får vi se ett stort eko på radarn. Ja ha det blir lagom att mötas borta i svängen. Bogserfartyget som är på nordgående med släp 4 distansminuter syd Nordvalen anropas av M/s och något namn. Jag ser att ni för lantärnesättning för att ni manövrerar med svårighet. Kan ni inte korta upp längden på släpet? Jag måste ha farleden då jag har stort djupgående. Styrman, som just kommit upp för att ta vakten, tittar på mig, ser frågande ut. Och säger: vad gör vi nu då? Vi åker på, var mitt besked. Jag kontaktar fartyget per radion, fartyget som tydligen var av modellen större. Lämnar besked att vi också har stort djupgående på vår bogserkabel. Och detta beroende av vädret. Vi kan inte göra oss mindre eller minska djupgåendet. Men gå de kurser som ni har tänkt så navigerar vi efter detta . I denna situation såg det märkligt ut. Fartyget vi möte gick i kurs 260-270 grader och vi i 340-350 grader någonstans. Men någon halv mil från där vi skulle ändra kurs till 45 – 50 grader så har vi henne om babord. Hon girar ner med kurs mot Bottenviken. Hon ropar upp och tackar för god manöver, önskar oss trevlig fortsatt resa.

Vi kör helt lugn med maskinerna kanske 50 procent uttag. Det tjuter i antenner och stag, kapellet på arbetsbåten börjar lossna i ena kanten. De fixas. Sjön är krabb men inga vågtoppar, de blåser liksom sönder och vattnet ryker. Långa skumränder. Det börjar bli trångt på bryggan, ingen av besättningen vill vara nere. Jag lägger mig ett tag på kojen. För en gångs skull har min koj rätt läge. Behöver inte hålla i mig. Vi kör kanske i 4-5 knop. Karl har fyllt upp akterdäcket med vatten. Vattnet stannar kvar innanför relingen. Vi surfar med. Klockan fyra på morgonen, så där en femton tjugo distansminuter från Jakobstad, anropar lotsen oss och undrar hur det går för oss? Han ser oss på radarn. Jag svarar att vi är uppe vid honom vid åtta halvnio . Om det gå som det gör nu. De har bra sikt men sjön går rakt in i hålet. De har tjugofem meter nu men det har lugnat sig lite. Strömmen sätter nordvart, det var beskeden vi fick. Jag följer er på radarn så hörs vi. Vågorna blir längre. Styrman tycker att vi skall ta hem en hundra meter kabel. Eller åtminstone känna på spelet, för kabeln pekar för mycket nedåt. Ja gör så då, var min kommentar. Matrosen och maskinisten klär på sig. Lossar på bromsen. Kör på lägsta hastighet på spelet och efter en stund så får KARL andra rörelser. Det blir liksom sug i KARLS rörelser efter varje vågdal som vi passerar. Jag har stoppat nu, jag vågar inte ta hem mer på kabeln, säger styrman! Hur mycket har ni fått hem? 150 meter kanske!

Tittar ner i radarn, konstaterar att Vi har 300 meter ute nu, så får det vara ett tag, så får vi se vad som händer. Vi upptäckte ett par grund utanför Jakobstad 17 meters eller något sådant men det var ju bara att hålla en nordligare kurs så kom vi förbi dessa med kabeln. Det börjar ljusna. Vinden står ännu på men kanske mer byig. Sjön har växt under natten och är kraftig. Långa vågor som rullar in mot stället där vi skall in. HERKULES anmäler att han är på plats och har två extra besättningsmän med, om det skulle behövas. Lotsen och jag konfererar om läget. Att ta lots är inte så lämpligt i denna sjö. Då jag kommer få fullt upp med att passa och manövrera KARL och Bison och pojkarna med spelet. Lotsbåten lägger sig inne i hålet på enslinjen. Vi kommer på insidan, sagt och gjort. Snälla Bison följer som på snöre. Lotsbåten studsar till på babordssidan, lotsen är ombord. Herkules studsar till på styrbord så var pojkarna på väg till Bison för att så småningom förtöja. Cheifen hade fått tag i manöverspaken på spelet och var blöt långt upp på ryggen. Det gick undan inöver till första styrbordsvängen. HERKULES hade fått koppel och började bromsa upp. Men det var mycket segel i lasten. Det kändes att vi hade kontroll över läget. Vad gör alla personbilar på kajen? Det var säkert ett tjugotal om inte mer, cyklar och gående. Det kommer tomfat, pressningar och annat löst bråte farande på kajen. Vindbyarna var kraftiga. Normalt så har vi vänt åt babord när vi skulle förtöja, men HERKULES vågade inte idag. Jag orkar nog inte hålla emot vinden meddelar skepparen. OK då svänger jag upp mot vinden så drar du in aktern mot kajplatsen. Lotsen nickade och så blev det . Vi kom till kaj med pråm och last, ingen av de inblandade hade kommit till skada mer än kocken och hans grejer som inte var sjöstuvade. Bilarna på kajen droppade av. När Tullen och Mäklaren varit ombord, inträdde lugnet, det var söndag ombord på KARL i Jakobstad. Lossning först i morgon måndag. Sauna och middag på vårt hotell.

Text: Bengt-Olof Lindgren - skeppare ombord

Tillbaka till uppdrag
Tillbaka till startsidan