Nu var det inte bara i Polen det var orolig tid. Även i Bolaget var det strid. Det blev nya ägare, nya chefer, men det var mycket konstigheter som framkom. Vi som jobbade ute i verkligheten blev kallade till stormöten där den ena efter andra historien berättades. Om hur kylskåp, sommarstugor och annat för oss oförstående händelser sattes som bakgrund för att lyfta ut personer i vår närhet. Vad som var riktigt sant framkom aldrig. Vi på ostkusten log, tyckte att det var dåliga beskyllningar och genomskinliga sådana. Beskyllningarna var för oss sagor som berättades. Vi trodde inte på dem. Året säsong om jag så kallar det var slut. Bison var åter nere på Toftetraden. KARL återgick till sin station i Nynäshamn. Nu skulle jag ha BULL konstaterades det. Men hon måste fixas till på varv i Göteborg, det även var dags för klassning. BULL var nyare men måste ha ny radar, nytt spel och en del andra grejer . Detta ingick i argumentet för BULL. Vi som hade kört KARL ett antal år på traden protesterade mot bytet av dragare. Bull hade en NOHAB 2-takt mot att Karl hade två maskiner 4 -takt som var mer ekonomiska att köra med, plus att KARL var i ordning och i gott trim. Vi hade fått en kvinna till chef som förklarade förändring enligt följande. KARL förbrukar c:a 40 m³ olja i månaden. Bull har förbrukat 7 m³ i månaden. Vi var helt emot BULL, plus att hon var för mycket rullebytta för att platsa för det nya uppdraget. Karl var ju igång hela månaden på uppdrag. Bull på enstaka jobb i Stockholms hamn, därav skillnaden i bränsleförbrukning.
Punkt och slutresonerat, nu blir det så här. Besättningen som jag hade haft på KARL stannade kvar på denne. Delar av Bulls ordinarie besättning följde med till det nya uppdraget. För min del, var det en stor förlust. Jag miste inte bara arbetskamrater jag miste också en kamrat i KARL som jag lärt mig att hantera och visste till nittionio procent var jag hade i de flesta situationer. Överraskningar fanns alltid. Jag hade personligen svårt med att sätta mig på KARL i Nynäshamn för tre fyra jobb per år. Och vänta och vänta på att något skulle hända. Och inträffade jobb, så var man på ledighet naturligtvis. Detta gjorde att jag tackade jag till BULL och fortsatt trafik där ute på långbogseringarna. Jag trivdes också med seglationen POLEN- Jakobstad.
Ringön och Gotenius varv i Göteborg blev nästa hemadress för mig under två månader med BULL. Det var ju spännande på många sätt. Men rörigt som det alltid blir på varv. På bryggan blev det en ny radar med plottingsmöjligheter, dubbla VHF och en gränsvågstation, det fanns ingen sådan tidigare. Navtex, en typ av Decca och GPS. En stol till bryggan som bara den gick på åtta tusen kronor. I maskin byttes foder och lastregulator monterades. Även manometrar för bränsleförbrukning . Detta placerades också på bryggan. Ett nytt LIDAN bogserspel, hydrauliskt monterades, med ny pump i maskin till detta. Manöverpanel fick sin plats på båtdäck vid skorstenen, bredvid maskinpulpeten. Två hydrauliskt drivna pinnar för att hålla kabeln på plats på aktern. Och en ny brytskiva för bogserkabeln. Skrovet blev grönt och bryggan brun. Som i de flesta fall vid varvsbesök blir det alltid förseningar. Så blev det även i detta fall. Erland hade tagit vår tur till Szczecin. Och lastat upp BISON. Vi möte emot på redden syd Trelleborg, kopplade och fortsatte resan mot Jakobstad. Vädret var sol och bleke. Kalmarsund och in Landsort via Saxarfjärden, där IVAR kom ut med komplettering av utrustning. Resan fortsatt genom skärgården men det tog stopp vid Växlet.
Vad är då Växlet? Jo en fyr som finns i norra farleden upp mot Furusund. Den växlar faktiskt en farled till tre möjligheter att ta sig vidare upp norr över. Vi valde den mittersta leden. Men allt blev tyst och stilla…! Matrosen, och maskinisten var på hugget, tittade upp mot bryggan fick ett nickade besked att låta ankaret gå. BULL var totalt död. Bison tyckte inte Om denna manöver hon gick fortsatt rakt fram i kursen som var satt. Alltså öster om fyren. Hon knuffade till BULL ett par gånger men vi kom inte under utan vid sidan om. Det är klart att femtusenfemhundra ton flyttar ju en del när det kommer glidande genom vattnet. Bogserkabeln fastnade runt en grynna. BULLS ankare tog stopp. Men på fel sida av fyren. Kabeln gick rätt ut i nittio grader på babordssidan. Bison svänger upp, vi ligger i sydvästlig kurs båda två, med fyren emellan oss. Men kursen var ju nästan 85 grader från början. Vad hände i maskin?
Bra fråga, Chiefen kommer upp på bryggan efter ett tag och lämnar beskedet. Vi har ingen diesel i tankarna , vi har bara vatten! På BULL fanns ingen separator , utan man pumpade upp dagtanken sen så tappade man ut bottensatsen därifrån till bottenslamtanken. Men nu fanns det ingen olja, bara vatten. Ganska penibel situation kan man säga. Anropade kontoret i Stockholm och bad om hjälp med att komma ur farleden och få ny bunker. Bunker kunde de hjälpa till med men de hade ingen besättningen till bärgaren IVAR eller någon annan båt. Trafiken i farleden var tätt kan man säga. Baronessan och Prinssessan plus Viking och Silja passerade ju förbi med jämna mellanrum. Vi anropade livräddningskryssaren vid Fejan. Kommer inte på namnet men han kom ner och assisterade oss så att vi kunde ankra upp ekipaget syd på Växlet. Det kom upp två bunkerbåtar för att suga ut vattnet och leverera ny bunker till oss. Nu skall vi inte tro att det skede på några timmar. Det tog två dygn att genomföra denna operation. Förklaringen till missödet? Vi fick följande förklaring. Bunkerbåten i Göteborg hade tagit ombord olja från INGEMAR i hamnen innan han torrsattes. Denna jävja fick vi i Göteborg innan avgång men vi hade fyra tankar och två hade vi tagit ur på resan Göteborg- Stockholms skärgård. Dessa två innehöll olja tydligen. De andra två var fyllda med vatten. Inte visste jag att kontoret trodde att vatten kunde fungera. Vi hade inte ångmaskin.
Det bästa/bedrövligaste var ju att ingen båt kunde hjälpa till. Var vi inte ett bärgningsföretag? Glöm detta. Det var nyordning nu! Kvinnan som var chef visste bättre. Assuransen skulle ringa och begära assistans från bolaget. Men vem som skulle begära hjälp från Assuransen framkom inte. Vi kom iväg frustrerade över den nya ordningen i företaget. Resorna fortgick under sommaren och fram till höststormarna. Då började det att bli problem med besättningen. På Karl hade man stängt till och åkt vidare. Med BULL så fick man hålla i sig. Om man orkade. Vi fick ankra i femtio procent flera tillfällen än med KARL och ta hjälp av lotsbåtar till att byta besättningar. Kom vi runt två av fyra resor utan besättningsbyte så var det ett under.
Vi ville ha tillbaka KARL men det var stopp. Chefen vidhöll att BULL drog bara sju kubikmeter i månaden därför skulle hon användas. Året tog slut, det var en lugn tid, allt var som vanligt. Var det det egentligen? Det var vi som blivit vana att så här fungerar det. Vedpinnarna i Szczecin hade blivit aningen längre. Orsak var ju att det blivit mindre med fångar som fixade vedpinnar.
Fortsättning med Buffel också en historia