Sydsvenska Rederi- och Bogser AB, Malmö

av Bengt Westin

Sydsvenska Rederi- och Bogser AB, Malmö
Under en tid då timmerbogseringen utefter Norrlandskusten sjöng på sista versen, etablerades ett rederi, som i varaktighet och förluster torde ha satt ett svårslaget rekord i bogseringsbranschen. Rederiet var Sydsvenska Rederi- och Bogseraktiebolaget i Malmö, f ö en ganska udda hemort för timmerbogserare, och dess grundare var Carl Anders Roxe. Den 25 mars 1956 inregistrerades Sydsvenska Rederi- och Bogser AB och i styrelsen fanns då, förutom Anders Roxe, fru Elsa Ulrika Roxe (kallad Ulla), bankkamrer Bengt Rebro, Ystad och sjökapten Sven Olof Jansson, Sandöverken. Ulla Roxe blev v.d. och Anders Roxe firmatecknare. Roxe inledde sin bana på våren 1956, då han tillsammans med sjökapten Ingvar Lind köpte IGELSTA för 25.000 kr och döpte om henne till RIBERSHUS. Prefixet RIBERS- kom sedan att inleda namnen på rederiets övriga fartyg.

Det nya bolaget fick en hel del timmerbogsering, och när man på hösten 1956 förlorade sina första fartyg var det under arbete för Holmens Bruk. I Svensk Sjöfarts Tidning den 16 aug. 1956 kunde man läsa följande: Det relativt nybildade Sydsvenska Rederi- och Bogserbolaget i Malmö, drbbades natten till den 7 augusti av två dramatiska förlisningar med endast någon halvtimmes mellanrum. Bogserbåten ’Ribershus’ var på resa mellan Norrköping och Södertälje när den vid 1-tiden på natten överväldigades av brottsjöar, vilka gav fartyget så svår slagsida att det skar ned och försvann i djupet. Befälhavaren, 36-årige Ingvar Lind från Härnösand och kockan, 18-åriga Nora Hemansson från Haparanda, saknas. De övriga tre ombordvarande lyckades efter ca 12 timmars rodd ta sig till Hartsö. En halvtimme senare, vid 1.30-tiden på natten, sjönk läktaren ’Herräng V’ i samma farvatten, ca 20 distansminuter och i bäring 30 grader från Landsort. ’Herräng V’ bogserades av ’Fix II’ och var på resa med kalk från Ar vid Fårösund till Luleå. De två ombordvarande togs ombord på ’Fix II’ .

Det var ingen bra början för det nya rederiet, men i februari 1957 inköptes en ny bogserare, den lilla ALERT från Gävle. Hon köptes av Roxe privat för 7.000 kr och uppgavs blir moderniserad för timmerbogsering på ostkusten. Efter detta fick den namnet ändrat till RIBERSÖ. Under sommaren 1957 gjordes två ytterligare nyförvärv, då man först köpte HOLMEN VII för 100.000 kr och därefter den verklige ”altmeistern” i den svenska bogseringsflottan, den 108-årige DROTT, som då legat upplagd en tid i Hallstavik. De två nyförvärven gavs namnet RIBERSHOLM resp. RIBERSDROTT och båda sattes in på timmerbogsering utefter Norrlandskusten.

Men olyckorna förföljde ”Sydrederi”. Den 22 oktober 1957 var det dags igen. RIBERSDROTT och RIBERSHOLM tillsammans med PER VIKTOR låg för dåligt väder vid Bjuröklubb då RIBERSDROTT plötsligt gick till botten. Maskinisten på RIBERSHOLM berättar: Vi gick in till Bjuröklubb för dåligt väder och förtöjde lasset i land. Två båtar var med, ss RIBERSDROTT med Kurt Jonsson från Bonäset som skeppare, och själv var jag på ss RIBERSHOLM med Sven Jansson som skeppare. RIBERSDROTT hade dåligt med kol, så de gick in till Skellefteå och bunkrade medan vi låg kvar vid lasset. När RIBERSDROTT kom tillbaka, förtöjde dom vid sidan av RIBERSHOLM och allt var frid och fröjd. Vi gjorde klart i maskin, stybbade upp fyrarna, stoppade lysmaskinen och slog på batteriet för belysningen. Bredvid oss låg f ö PER VIKTOR från Holmsund. Jag låg och läste en bok i kojen, med kläderna på, då jag plötsligt hörde någon som skrek. Det lät som en människa i nöd, så jag for upp som ett skott från kojen och sprang upp på däck. Först trodde jag att någon ramlat i sjön, men så såg jag att RIBERSDROTTs förtöjningar till oss gått utav, och hur fartyget höll på att kantra utåt, från oss. Den som skrek, och räddade livet på besättningen som hade sin ahytter förut, var skepparen Kurt Jonsson. Han hade själv vaknat av att grejorna på hans bord i hytten började rasa ned på durken. Hans hytt låg ju akter om styrhytten. Kurt kastade sig förut och vrålade och fick ut allt folket som hoppade över till oss. Allt dom hade var vad dom sov i, inga tillhörigheter hann räddas. Sedan kommer det märkliga. Två av eldarna följde med i djupet. Dessa satt uppe i mässen och hade alltså inte gått och lagt sig. Dom kom ut på däck, tydligen chockade, för de höll sig fast i relingen och släppte inte taget fast vi skrek: för helvete hoppa över till oss! Båda följde fartyget till botten, och jag kan fortfarande se deras ögon och komma ihåg hur de skrek på hjälp. Vi kunde ingenting göra, det var fruktansvärt. Jag kastade mig ned i vårt maskinrum och startade lysmaskinen så vi fick igång strålkastarna. Vi fick snabbt ut en flottbåt som låg på timmerlasset, men vi hittade inte eldarna – bara ett dragspel som flöt upp och en mössa. Dagen efter anlitades grodmän att leta efter de saknade, med de hittade inget. Jag har aldrig sett någon sjöförklaring, men själv spekulerar jag i att man glömt länsejektorns avstängningskik som sitter i fartygssidan. Är fartyget nybunkrat, så ligger länsejektorns utlopp precis i – eller under vattenlinjen. Har man inte stängt kiken, rinner vattnet sakta men säkert in.

RIBERSDROTTs befälhavare Kurt Jonsson var året efter med och hittade liket av den ene eldaren, medan den andre påträffades senare. Under sjöförklaringen den 29 oktober 1957 fann man ingen egentlig orsak till förlisningen, men man fann det troligt att det rörde sig om en läcka som skulle ha uppstått i den grova sjö man gått ifrån Skellefteå. 1962 bärgade skrovet till en del, och resten sprängdes.

1958 köptes den femte och sista båten till rederiet. Hon var också en trotjänare, närmare bestämt 97 år gammal, och hennes namn var POLBJÖRN. Hon hade inte varit igång de sista fem åren och saknade panna och maskin, varför priset endast uppgick till 10.000 kr. Hon fraktades ned till Mönsterås för att få motor och snyggas till. Som Sydrederibåt fick hon namnet RIBERSSUND. Inte ett år gammal i rederiet förliste även hon, den 28 dec. 1958 utanför Lilla Beddingen på Skånekusten efter grundkänning varvid två personer omkom.

I ytterligare ett år lyckades rederiet hålla sig flytande, men i december 1959 var det slut. Den 22 december svarade rederiet på kunkursansökan Åberopande Eder skrivelse beträffande konkursanökan från 2:e Stadsfogden, får vi med beklagande meddela att vi för dagen ej kunna invända mot densamma.

Den 4 januari 1960 försattes Sydsvenska Rederi- och Bogser AB i konkurs, och därmed var sagan slut. De kvarvarande fartygen RIBERSHOLM och RIBERSÖ, den sistnämnda nu införlivad i rederiet, såldes båda på exekutiv auktion. RIBERSHOLM gick till AB Demonteringar i Västerås där hon skrotades året efter, medan RIBERSÖ såldes till Nyköping. Utanför rederiet, men ägd av styrelseledamoten Sven Jansson och med likadant skorstensmärke som Sydrederi, fanns också FIX II. Hon drog fram till försäljningen 1959 delvis för rederiet och har av den anledningen medtagits i denna historia.

Fartygen:
RIBERSHUS (1956-1956), RIBERSÖ (1957-1960), RIBERSDROTT (1957-1957), RIBERSHOLM (1957-1960), RIBERSSUND (1958-1958), (FIX II) Text: Bengt Westin

Tillbaka till Sydrederi
Tillbaka till startsidan