Neptun uppdrag

Uppdrag utförda av Neptunbolaget.

Herakles, Helios och Ajax assisterar Clas Uggla

1917

Uppmärksammad och på sin tid mycket omdiskuterad var förlisningen av torpedkryssaren CLAS UGGLA på sommaren 1917. Under Första världskriget var i Ulvöhamn upprättad en flottstation. Här låg då ofta marinens fartyg, när de icke var ute på patrullering eller konvojering av handelsfartyg längs kusten. I denna flottstyrka ingick bl.a. torpedkryssaren CLAS UGGLA, som hade färdigställts år 1900. Hon var på 800 ton med en huvudbestyckning av två 12 cm:s kanoner & en 38 cm:s undervattenstorpedtub & en angiven marschfart om 20.8 knop.

Helios, Clas Uggla, Herakles och Ajax

Foto i Martin Wistens saml.

Den 22/6 1917 strandade fartyget på Storgrundet vid Gnäggen sydväst om Ytterön. Fartyget var ute på övningsskjutning & gick med full fart, när man plötsligt kände 3 kraftiga stötar med korta mellanrum. Fartyget blev stående på Storgrundet och strax började kryssaren att kränga över åt styrbord. Samtidigt som slagsidan blev starkare började vattnet tränga in i fartygets inre. Några torpedbåtar i närheten tillkallades & försökte dra av kryssaren av grundet. Vid dessa försök reste sig sig kryssaren på rätt köl men vattnet började samtidigt med allt större kraft att rusa in, varför man måste inställa arbetet.

Foto i Martin Wistens saml.

Av en tillfällighet passerade Neptunbolagets bärgningsbåt HERAKLES strandningsplatsen strax efter grundstötningen. Från Herakles kastades några trossar över till haveristen, och man gjorde några ryck för att se om den gick att rubba, men det visade sig snart vara lika lönlöst som de försök torpedbåtarna strax förut gjort. Senare anslöt sig även HELIOS och AJAX och man försökte spränga bort bitar av grundet för att få plats med pontoner, för att lyfta båten av grundet, men det var förgäves. Natten till 30 augusti 1917 bröts hon itu och sjönk.

Text ur Kjell Söderbergs bok 'Lotsarna på Ulvön'.

Herakles och Valkyrian assisterar Trompenberg

1945

Den holländska ångaren TROMPENBERG om 2191 br.ton, som i barlast var på resa från Hull till Domsjö, gick på grund den 29 november 1945 på skäret Flasen, utanför Ulvöhamn.

Foto: Harald Wisten via Martin Wisten

I boken Lotsarna på Ulvön skriven av Kjell Söderberg står att läsa om ovanstående händelse. TROMPENBERG stod hårt på grundet och var läck i förliga lastrummet och maskinrummet. Man begärde omedelbart assistans och följande dag anlände Neptunbolagets HERAKLES och VALKYRIAN. De båda bärgningsfartygen började genast att länspumpa haveristen och den 1 december var man redo att dra haveristen av grundet. Trossar var kopplade till TROMPENBERGS poop, när det hittils lugna vädret försämrades med en ökande vind som gick över i SO och orsakade så svår sjö att bärgningsfartygen var tvungna att sticka ut sina trossar. På eftermiddagen påbörjades arbetet med att dra båten av grundet, men nu började förskeppet att läcka från de skador som uppstod när hon drogs av grundet. Det lyckades HERAKLES att bogsera TROMPENBERG med aktern före så länge man gick på sydlig kurs, men med bredsidan mot vinden så ökade slagsidan. HERAKLES tross brast och haveristen drev mot den steniga bottnen. VALKYRIAN hade en tross till förskeppet men kunde inte hindra TROMPENBERG att driva på grund igen. På styrbords sida revs ett stort hål upp och fartyget bedömdes vara förlorat.

Elva man ur besättningen hade tidigare satts iland och logerats hos lotsarna på Ulvöhamn, nu räddades resten av besättningen samt bärgningsbåtarnas personal som var ombord på henne genom att en stållina spändes upp från fartyget in till stranden och en man i taget kunde halas iland. Måndagen den 3 december 1945 bröts sedan fartyget itu. Under vintern som kom bröts sedan fartyget ner och hon såldes för upphuggning på platsen.

Poseidon bärgar TB:s högsjöbogserare Minerva.

1954 eller 1955 Transportbolagets Minerva gick i sju knops fart på grund i Kalix östra skärgård. Personalen i maskinrummet rapporterade till bryggan att båten var läck, men kapten Andersson räknade med att man skulle flyta på tankarna i för- och akterpiken, men dessa var också skadade. Vid grundstötningen var man tio minuters gång från storsjöflottarna. Trotts rapporterna om stigande vattennivå från maskinrummet så beslöt kaptenen att man skulle försöka nå till flottarna. När vattnet rusade in i maskinrummet så släcktes fyren och personalen rusade upp på däck om en explosition skulle inträffa när vattnet nådde de heta ångpannorna. Minerva sjönk mer och mer, men man nådde timmerflottarna så besättningen kunde hoppa över till dessa. Neptunbolagets Poseidon kallades till platsen. Bärgningen var besvärlig. Poseidons 60-tonsvinsch förmådde inte lyfta haveristen. Dykare fick provisoriskt täta skadorna. Sedan fick man länspumpa Minerva. Till en början utan resultat, men efter att ha tagit upp ett nytt hål och med alla sju pumpar på full effekt, lyckades det att lyfta Minerva. Grundstötningen skedde fredag eftermiddag och först på söndagskvällen var man redo för avgång. Måndag morgon var man så i hamn i Luleå. Minerva var inte assurerad för annat än bärgningskostnaderna så reparationerna fick Transportbolaget stå för själva. Sammanställt av artiklar i NSD via Anders Omberg

I sju knops fart gick Minerva på ett stengrund i Kalix östra skärgård. Hela besättningen på elva man hoppade över till närliggande timmerflottar.

Urklipp ur NSD via Anders Omberg

Neptunbolagets bärgningsbåt Poseidon lyckades med alla sina pumpar igång, och hålen i bottnen provisoriskt lagade, få Minerva flytande igen.

Urklipp ur NSD via Anders Omberg

Här löper Poseidon in i Luleå hamn med den bärgade Minerva.

Urklipp ur NSD via Anders Omberg

Achilles bogserar Dux II.

Dux II av Smögen på 615 ton, övergavs av besättningen utanför Argö sedan hon i stormen blivit kraftigt nedisad och hotat att kantra. Besättningen på 7 man hade räddats över till statsisbrytaren Ymer. Neptunbolagets Achilles gick sedan ut för att bärga det nedisade fartyget. Ganska så snart siktades Dux II på radarskärmen och hon återfanns ca 9 distansminuter väster om Västra Banken. Achilles gick direkt till Dux II och två man hoppade över till fartyget och kopplade bogsertrossen. Färden till Stugsunds hamn gick sedan över förväntan bra, säger kapten Bror Johan Omberg. (Ur ST) GD skrev: Bärgningsbragd av Achilles - över en miljon stod på spel.

Foto Bror Omberg via Anders Omberg

Som ett spökskepp av bara is kom hon i hamn

Tidningsurklipp via Anders Omberg

Flytande isberg.

Tidningsurklipp via Anders Omberg

Artikel i okänd tidning

Tidningsurklipp via Anders Omberg

Den grundstötta Heinrich Brandt som nämns i artikeln ovan

Foto: Bror Omberg via Anders Omberg

Ajax bärgar Narwall.

1961

Det holländska fartyget Narwall gick på grund vid Gotska Sandön natten till onsdagen 28 juni 1961. Orsaken till grundstötningen var att hon hade för svag maskin som inte orkade hålla mot vinden. Neptunbolagets Ajax drog sedan loss Narwall som ej hade last. Anders Omberg var jungman ombord på Ajax: Narwall var lätt att få loss men vi fick dra ut 400 meter kabel för att det var så långgrunt.

Tidningsurklipp via Anders Omberg

Ajax bogserar Rita.

november 1961

När lotsen lämnade det tyska fartyget Rita utanför Hävringe så föll han överbord och drunknade. Under sökandet, i grov sjö och mörker, efter lotsen gick Rita på grund. Hon kom dock loss, men tog in vatten i maskinrummet. Bärgningshjälp begärdes och vid niotiden på morgonen var Rita under bogsering av Ajax. Brottsjöarna slog över fartyget under hela bogseringen. Mellan Kopparnageln och Hävringe fyrplats sjönk Rita som var på 424 dwt, lastad med spannmål från Nyköping till Rotterdam.

Tidningsurklipp ur SN via Anders Omberg (jungman på Ajax då)

Straxt innan Rita sjunker

Tidningsurklipp ur SN -foto Rolf Olson - via Anders Omberg

Ajax och Achilles bärgar Ilse Suhr.

1966

Kappelshamnsviken Norra Gotland, 1966.

Det tyska motorfartyget Ilse Suhr på 850 dwt kantrade i hårt väder på väg från Finland
med full last av timmer. Besättningen räddades välbehållen. men fartyget var mycket nära
att sjunka vartefter trälasten vattendränktes. Neptunbolagets Achilles, utrustad med
en dieseldriven Copco-kompressor, pumpade in tryckluft i lastrummet. Av övertrycket trängs vattnet ut
och fartyget hålls flytande på sin luftkudde. Kompressorvakten övertogs senare av det gotländska rederiet
Pilen, medan Neptunbolaget hämtade Magnus 2 från Tyskland. Text hämtad från pressmeddelande av Atlas-Copco

Kompressorn ombord på Piltank i bakgrunden Pilen.

Piltank vakar över haveristen.

Pontonkranen är Magnus 2 som hämtats från Tyskland av Ajax.

Här ger styrman order "lyft" till chiefen. Skepparns (Bengt-Olov) hand syns t.v. om rullklyset,
nere på haveristen.

Även Gotlands Tidningar skrev om bärgningen. Foto GT Ola Sollerman

Alla bilder via Bengt-Olof Lindgren

Bärgningen av Alabama 1967.

Ur Loggbok från Neptun av Algot Mattson.

I tät dimma fick Rederi AB Transatlantics Alabama den 11 april 1967 grundkänning utanför Arholma lotsplats, hon förlorade styrförmågan, och drev mot Björkö vid Simpnäs. Där kantrade hon och sjönk. Alabama var på 8 200 d.w.t. och byggd 1962. Under mer än två månader deltog tidvis tre bärgningsfartyg och fyra pontonkranar ur Magnus-serien med bärgningsarbetet. Magnus-kranarna hade en lyftkraft på 400 ton vardera. Dessutom deltog en pontonkran med 800 tons lyftkraft samt två lyftfartyg med en gemensam lyftkraft på 600 ton. Tillsammans 3 000 tons lyftkraft. Sammanlagt ett 60-tal man var involverade. Neptunbolaget hade åtagit sig uppdraget enligt principen "no cure - no pay". Det var ett stort ekonomiskt risktagande som skulle kunnat kosta bolaget 2,8 miljoner kronor.

Alabama låg med 100 graders slagsida. Förskeppet låg på 8 meters djup och akterskeppet på 32 meters djup. Dessutom låg hon ovanpå ett gammalt skutvrak.
På grund av hårda vindar och till en början även snöfall, så fick bärgningsflottan uppsöka skyddat läge. Natten till den 1 maj höll pontonkranar och lyftfartygen på at driva iland på grund av ett våldsamt oväder. Påpasslighet och gott sjömanskap från bärgningsfartygen räddade situationen från olycka.
Dykare tätade fartyget och i slutet av maj var alla förberedelser klara för att rulla upp Alabama. 16 juni påbörjades det slutliga lyftet av fartyget. Dessförinnan hade man även börjat länspumpa fartyget. Alabamas beräknade vikt i vattnet var 4 800 ton, och den totala lyftkraften hos bärgarna var bara 3 000 ton.
Den 19 juni startade Herakles bogseringen av Alabama mot Finnboda Varv, i sällskap av två pontonkranar.
Den 20 juni anländer man till Stockholm.

Bärgningen av M/S Alabama - Bilder från Ingemar Landström

Foto Ingemar Landström

Bärgningen av M/S Alabama - Bror Ombergs egna bilder.

Foto Bror Omberg via Anders Omberg

T.v. Dykare John Ivansson och t.h. timmerman Sjöberg Bärgningen av M/S Alabama

Foto Bror Omberg via Anders Omberg

Alabama på Finnboda Varv, sedd från Wiréns Wiking av Janne Duczynski Bärgningen av M/S Alabama

Foto Janne Duczynski

Och sedan levde skeppet vidare i all evighet.
Alls icke. På Kommandobryggan står att läsa att Alabama slutade sina dagar på Chittagong Roads - upphuggen - 1989.

Bärgningen av jagaren Södermanland.
(Bengt-Olofs första uppdrag i Neptunbolaget)

Ur Loggbok från Neptun av Algot Mattson.

I hårt väder gick jagaren Södermanland på grund tisdagskvällen den 26 november 1968. Det skedde vid Huvudskär. Neptunbolaget fick uppdraget att dra jagaren flott. Först hade marinen försökt med sina egna bogserbåtar utan att lyckas. Neptunbolagets Ajax hade gått till haveriplatsen så fort olyckan blev känd och kunde genast sätta igång. Det primära var att försöka vrida bort jagaren lite från grundet som hon låg och högg våldsamt på. Neptunbolagets Mercur anslöt också och tillsammans med flottans bogserbåt Achilles så försökte man utan framgång med att dra jagaren flott. Marinen och Neptunbolagets bärgningsledare Ström var inte alltid överens, men till sist så fick Neptunbolagets bärgningsledare det övergripande ansvaret. Från Tyskland hämtades bärgningskranarna Magnus VI och Magnus VII. Under tiden så lastades ammunition och olja ut ur Södermanland för att underlätta lyftet. De flesta av besättningen ombord på jagaren hade tagits iland och på morgonen den 2 december var det dags för att försöka lyfta henne av grundet. Det lyckades och jagaren bogserades till Stockholm, delvis upplyft av kranen Magnus VI , av Ajax. Lagom när jagaren dockats i Beckholmen så utfärdades stormvarning i bl.a. det område som grundstötningen skett i.

Bilder och info via Bengt-Olof Lindgren

Magnus VI och VII samt Södermanland

Foto: Bror Johan Omberg via Anders Omberg

Kasunfyren Finngrundet bogseras ut från Sundsvall, för att ersätta fyrskeppet Finngrundet, som drogs in 1969 efter att ha funnits på fyrskeppsstationen i 111 år.

Foto Bror Omberg via Anders Omberg

Bärgningen av Land Hadeln 1970.

Tisdagsmorgonen den 10 november 1970, kl 05:25

Det västtyska motorfartyget Land Hadeln låg till ankars utanför Storugns hamn i väntan på att få lasta när hon i hård vind började dragga. Maskinisten hann aldrig få full kraft i maskin innan fartyget gick på grund inne i viken, endast 30 meter från land. Fartyget strandade bland stenrester från den gamla kajen. Dessutom finns där ett par grund på ca 1,5 meters djup. Neptunbolagets Mercur avgick till haveristen så fort bolaget hade underrättats. P.g.a. det grunda vattnet kallades även den gotländska bogserbåten Pilen till platsen, för att man skulle kunna loda området.

Foto: Gunnar Öberg.

Torsdag den 12 november 1970

Land Hadeln hade fått skador i last- och maskinrum. Dessa tätades dock av sten så länge som haveristen låg kvar på grundet. Neptunbolagets Mercur hämtar pontonkranen Magnus V. Vindkantring under dagen gjorde också att vattennivån sjönk med en halvmeter. Fredag den 13 november 1970

Förarbetena för lyft är nu klara.

Foto: Gunnar Öberg.

Bilder och info via Bengt-Olof Lindgren

Pråmen Juno lastar direkt ur sjön, Slite, Gotland.

Pilen.

Ajax kopplar släpet för vidare färd mot Kotka, Finland.

Foto: Bengt-Olof Lindgren.

Under bärgningen av Baltic Wasa, som parkerat på grund syd Ungskär i Blekingekusten.
Lasten som bestod av kol eller malmslig förs över till Neptuns carrier Juno.

Bild via Bengt-Olof Lindgren.

Bärgningen av C. T. Gogstad som den 1 december 1964 strandat vid Bremö kalv utanför Sundsvall. C. T. Gogstad var en norsk tanker med en last av 14 000 ton tjockolja och 2 000 ton dieselolja. Till en början ansåg rederiet inte att läget var på något vis utsatt. Två lokala bogserbåtar, senare ytterligare en, försökta dra loss fartyget, men utan reultat. I detta läge kopplades Neptunbolaget in. Den 9 december bröts fartyget itu i en sydlig storm. P.g.a. problem med att uppbringa andra tankbåtar för att läktra över lasten till, så försenades flottagningen. Den 12 december drogs akterskeppet loss och den 16 december drogs förskeppet loss.

C T Gogstad CT Gogstad

Foto Bengt Westins saml.

C T Gogstad CT Gogstad

Foto Bengt Westins saml.

Mercur och C T Gogstad CT Gogstad

Foto Bengt Westins saml.

Achilles och C T Gogstad CT Gogstad

Foto Bengt Westins saml.

Achilles och C T Gogstad CT Gogstad

Foto Bengt Westins saml.

Mercur bogserar förskeppet. Triton agerar roder.

Achilles och Atlas drar akterskeppet.

Mercur bogserar förskeppet. Triton agerar roder. Bilder via Bengt-Olof Lindgren.

Mercur bogserade C T Gogstad till varv i Stockholm december 1964

Foto Bror Omberg via Anders Omberg

Pråmtransporter av kranar Finland - Tyskland.
Bengt-Olof berättar: Det är svårt att få fram staglinan på den höga kranen, men den var tänkt att hålla emot i motsjö. Det kan komma ordentlig dyning från olika håll på grund av strömmar i vattnet och runt öar osv. Man gick ju inte genom Kalmarsund med ett sådant släp utan relativt långt ut från kusten och Öland, samtidigt som man måste ta hänsyn till den andra trafiken, så ingen kom emellan bogseraren och släpet eller snubblade på kabeln. Kabeln var på c:a 350 -400 meters längd och på 12-16 m. djup beroende lite på hur mycket kraft man hade på propellern. 50 % på Poseidon var lagom, men medvind, motvind, sjö, strömmar m.m. avgjorde detta.

Poseidon drar en Goliatpråm med tre stycken kranar

Kättingkopplet som bogserkabeln är kopplad till har även en staglina till första kranens topp.

Två Magnus-kranar krävs för att lossa vid varvet i Tyskland. Bilder via Bengt-Olof Lindgren.

Jan Heweliusz vilar sig mot kajen i Ystad, augusti 1982.
Neptunbolagets pontonkranar assisterar.
Foto ur Bengt-Olof Lindgrens samling.

Foto: Bengt-Olof Lindgren

Ajax fram och Triton bak. På väg in till Storungs i Kappelhamnsviken, Gotland. Sidlämmarna är monterade för att lasta kalk (för Oxelösund).

Pråmen Hera lossar 15 000 kubikmeter massaved på under 20 minuter.

Hera är redo för lossning. Tankarna som får Hera att luta, har en kapacitet på 2 700 ton.
Ventilerna till dessa är radiostyrda från bogserbåten.

När lutningen når ca 25 grader, glider lasten på kort tid ner i vattnet av sig självt.
Eller så inträffar det att lasten går rakt ner och Hera pressas åt babord under en kaskad av vatten.

Lossningen är klar och bogserbåten drar iväg med Hera för att lasta på nytt.

Hera i Norrköping. Neptun drar, Triton är akterbåt.

Pråmen Juno.

Foto: Lars Johnson - vid Havsbadet 1971

Lastning av timmer direkt ur vattnet, vid Södertälje Havsbad (innan det blev Sydhamnen).
Timmret buntades ihop med signodeband (plåtband) på lastbilarna de kom med, innan timmret tippades i vattnet.
Där lagrades det i avvaktan på transport, eftersom det rörde sig om så stora mängder
som 15 000 kbm (= 1 050 - 1 200 billaster).
När pråmen kom, lyftes buntarna ombord med dess egna kranar.

Pråmen Goliat 10.

Neptunbolagets största pråm. Byggd 1977 i Kiel. Den lastade 20 400 ton.
längd: 122 m, bredd: 30,5 m.
Här lastad med mudderverk och bogserbåtar i olika storlekar.

Tack till Bengt-Olof Lindgren för all information rörande Neptunbolaget
många av dessa bilder är Bengt-Olofs egna, övriga kommer från rederiets reklammaterial
allt förmedlat av Bengt-Olof.

Tillbaka till Neptunsidan
Tillbaka till Neptunbolagets båtar
Tillbaka till startsidan