Haverier i Södertäljes farvatten


S/S Svanö

Svanö byggdes 1923 i Aalborg, grundstötte och sjönk den 8 oktober 1958. Hon lyftes den 6 maj 1959 för att sedan skrotas.
Tidigare under veckan hade jag och farmor stått vid broöppning av klaffbron och tittat på när Svanö gick in i Mälaren. Söndagen den 12 oktober gjorde familjen en söndagsutflykt till haveriplatsen, gissningsvis på den unge sonens enträgna begäran. Eftersom pappa jobbade på hamnkontoret vid den här tiden så kom vi ganska nära.

Foto: Filip Johnson, med en Agfa Isolette II, 6x6 neg


Tärnsjö

Här skall jag berätta om tre av de större haverier som har inträffat i farvattnen upp mot Södertälje. Först ut var Tärnsjö som den 10 mars 1977 gick på grund straxt utanför Mörkö. Tärnsjö var lastad med tjockolja som drev upp mot Himmerfjärden och Igelstaviken i Södertälje. Jag kommer själv ihåg detta för det förstörde hela den badsommaren. Stenar vid vattnet var till viss del oljiga även efterföljande sommar.

Tsesis

Ett halvår senare var det den sovjetiska tankern Tsesis tur att gå på grund vid Fifång. Detta skedde den 26 oktober 1977. Tsesis hade lots ombord, men vad han och inte många andra kände till var att sjökorten inte hade med alla grynnor. Tsesis hade ett djupgående på 8,4 m, farleden var klassad till 9,0 m. men farledsdjupet utanför Fifång är 20 m. En mindre krets på sjöfartsverket kände till den grynna som fartyget rände upp på, men p.g.a. att det inte fanns pengar tillgängliga för att ge ut nya sjökort så teg man. Kartritaren som offentliggjorde detta straffades med placering på fyren Ölands södra grund. Han friades senare, tilldelades en symbolisk summa pengar och ansvarig chef straffades. Lotsen friades helt i sjöförklaringen. När man nattetid stod på haveristens brygga så visade farledsfyren vitt sken var man än stod. Ur Tsesis som var på 19 000 d w t, lastad med 16 000 ton tjockolja, läckte drygt 1 000 ton olja ut, vilket var förödande för bottenlivet i havet. Inte förrän andra sommaren efter olyckan visade marinlivet tecken på återhämtning.

När grundstötningen var ett faktum så utlöstes storlarm. Kustbevakningen satte in alla tillgängliga resurser, nio fartyg, varav fyra speciellt utrustade miljöskyddsfartyg. Länsar lades ut runt haveristen för att försöka förhindra att oljan spred sig.

Här syns oljelänsarna tydligt.

Kustbevakningen tar upp olja från vattenytan.

Efter hårda förhandlingar tvingades de sovjetiska myndigheterna gå med på bärgningsavtal enligt Lloyds Standard Form of Salvage Agreement – No Cure No Pay. I förhandlingarna var även sjöfartsverkets jurister inkopplade. Avtal tecknades med Neptunbolaget. Bogserbåtarna Thetis och Tor, som på haveridagen legat i Södertälje i väntan på att assistera Tsesis in till oljehamnen, låg Stand Bye vid haveristen. Mercur som låg på två dygns gångavstånd beordrades till haveriplatsen. Thetis gick till Torölandet för att hämta två stora Yokohamafendrar (12 x 5 m. uppblåsta). Dessa skulle användas vid läktringen av olja från haveristen, dels för att hindra gnistbildning, dels för att förhindra andra skador. Bärgningsledningen chartrade ett tankfartyg för läktring av lasten, vilket avvisades av Tsesis kapten. Hans motivering var att ett systerfartyg till Tsesis, Talsy, låg i Nynäshamn, tre timmars gångtid från haveriplatsen. Thetis gick till Nynäshamn för att hämta och assistera Talsy till Fifång. Vid framkomst till haveriplatsen visade det sig att Talsy inte var ”avgasad”, det fanns alltså risk för explosion. Ytterligare ett dygn passerade innan överpumpning av oljan kunde påbörjas. Under tiden försökte kustbevakningen ta upp så mycket som möjligt av oljan på vattnet. Samtidigt som bärgarna, med hjälp av dykare förberedde inför lossdragningen av Tsesis. Eftersom mer dragkraft behövdes, så byttes Thetis ut mot Axel.

Axel kopplad i fören, Tor på babordssidan och Mercur i aktern av Tsesis

Söndag veckan efter:
Tidigare hade inte vinden varit till något större besvär, men nu började det blåsa upp och under eftermiddagen blåste det 14 – 16 m/sek. Prognosen för natten löd på halv storm. I den hårda vinden började Tsesis att hugga på grundet och gled ett stycke bakåt. Lossdragningen påbörjades klockan 14.06 och klockan 15.06 var fartyget loss från grundet. Detta trots två kabelsprängningar och en störtankring. Kabelsprängningarna berodde på att det var så trångt, att ingen av bogserbåtarna kunde ha någon nämnvärd längd kabel ute och då blir det stumt. När Tsesis väl var loss, vreds hon upp mot Stora Vika och kunde sedan gå för egen maskin in till Svärdsfjärden, där hon ankrades.


Foto: Gösta Rising
Axel (skeppare Bengt-Olof Lindgren) under lossdragningen av Tsesis

Kabona

Ett halvår senare var det ånyo dags för ett sovjetiskt besök på grynnorna söder om Fifång . Den här gången var det Kabona om 1 725 d.w.t, med 2 000 ton tackjärn i lasten som gick på Kogullskär.

Foto: Gösta Rising

Sammanställt av material från Bengt-Olof Lindgren


Kabona i Södertälje Uthamn efter bärgningen
Foto: Lars Johnson


Tillbaka till startsidan för Södertälje
Tillbaka till startsidan