Psalmer som jag tycker är bra


Psalm 21 - 1937

Härlig är jorden, Härlig är Guds himmel, Skön är stjärnornas pilgrimsgång.
Genom de fagra Riken på jorden. Gå vi till paradis med sång.

Tidevarv komma, Tidevarv försvinna, Släkten följa släktens gång.
Aldrig förstummas Tonen från himlen I själens glada pligrimssång.

Änglar den sjöngo Först för markens herdar. Skönt från själ till själ det ljöd:
Människa, gläd dig, Frälsaren är kommen, Frid över jorden Herren bjöd.

B. S. Ingemann (1850) svensk översättning (1894?)


Psalm 163 - 1937

Gammal är kyrkan, Herrens hus,
Står, medan mänskoverk falla,
Tinnar så höga blivit till grus;
Än hennes klockor oss kalla,
Kalla på gammal och på ung,
Kalla på själ, som trött och tung
Längtar till evig vila.

Icke i hus av händer bor
Den som seraferna tjäna,
Templet här av hans stjärnors kor
Är ju en skuggbild allena,
Själv dock en boning underfull
Reste han sig ur jordens mull,
Byggde i oss en boning.

Vi äro Herrens kyrkohus,
Byggt utav levande stenar,
Dem under korsets milda ljus
Tron och dopet förenar.
Voro vi ock allenast två,
Bygga han vill och bo ändå
Hos oss med hela sin nåde.

Rummet som nämns med Herrens namn,
Böra vi älska och ära
Såsom för själen ljuvlig hamn,
Ja såsom hemmet det kära.
Härliga ting har talats där,
Himmelens rike är oss när,
Då i dess portar vi träda.

Dit har med far och mor vi gått,
Där lyfte barnabön vingen,
Där ha för Herren Gud vi stått
Samman vid altarringen.
Där var vår första nattvardsgång.
Där har vid jul och påsk vår sång
Med våra fäders sig enat.

Give då Gud, att var vi bo,
Alltid, när klockorna ringa,
Samlas vi må i Kristi tro
Herren vårt offer att bringa,
Hämta i bön hans håvor ned,
Skåda i hoppet den sabbatsfred
Sist för Guds folk står åter.

N. F. S. Grundtvig (1837) E. Evers (1906)


Psalm 317 - 1695 (vers 1 - 2)

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor,
Nu nalkas ljuve Sommar,
Då gräs och örter gror.
Den blida Sol uppvärmer
Allt vad har varit dött;
Då hon oss skrider närmer,
Blir det på nyo fött.

De fagra blomsterängar
Och åkrens ädla säd,
De grönskand´ örtesängar
Och alla gröna träd,
de skola oss påminna
Guds godhets rikedom:
Att vi Guds nåd besinna,
Som räcker året om.


Psalm 474 - 1937 (vers 1 - 2)

Den blomstertid nu kommer
Med lust och fägring stor:
Du nalkas ljuva sommar,
Då gräs och gröda gror.
Med blid och livlig värma
Till allt, som varit dött,
Sig solen strålar närma,
Och allt blir återfött.

De fagra blomsterängar
Och åkerns ädla säd,
De rika örtesängar
Och lundens gröna träd,
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom
Att vi den nåd besinna,
Som räcker året om.

I Kolmodin (1694)


Psalm 355 - 1937

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
Vilken tröst, evad som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer;
Skulle jag som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta
Giver ju åt varje nyfödd dag
Dess beskärda del av fröjd och smärta,
Möda, vila och behag.

Själv han är mig alla dagar nära,
För var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
Han som heter både Kraft och Råd,
Morgondagens omsorg får jag spara,
Om än oviss syns min vandrings stig.
"Som din dag, så skall din kraft och vara",
Detta löfte gav han mig.

Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
Blott vid dina löften, Herre kär,
Och ej trones dyra tröst förspilla,
Som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig Herre, att vad helst mig händer,
Taga av din trogna fadershand
Blott en dag ett ögonblick i sänder,
Tills jag nått det goda land.

Lina Sandell-Berg (1865) bearb (1937)


Psalm 434 - 1937

Så går en dag än från vår tid
Och kommer icke mer,
Och än en natt med Herrens frid
Till jorden sänkes ner.

Men du förbliver den du var,
O Herre, full av nåd;
Och våra nätter, våra dar
Du tecknat i ditt råd.

Trygg i din vård jag lämnar mig,
När solen från oss flyr;
Och gladligt skall jag prisa dig,
När dagen åter gryr.

Men om det stilla dödens bud
I denna natt jag hör,
det är min tröst att din, o Gud,
Jag lever och jag dör.

J. F. Herzog (o 1680), C. F. Neander (1766?), J. O. Wallin (1814)


Psalm 514 - 1937

Ett litet fattigt barn jag är,
Men glad jag är ändå:
Jag vet, min gode Fader kär
Bär omsorg om de små.

Han älskar mig, han är mig huld,
Hans hand mig leda skall.
Hans kärlek är mig mer än guld,
Ja, mer än världens all.

I glädje som i nöd och sorg
Mitt hjärta sjunger glatt:
Gud är mitt värn, min fasta borg,
Min fröjd, min högsta skatt.

Charlotta Lindholm (1872)


Psalm 519 - 1937

Jesus för världen givit sitt liv:
Öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
Då han på korset dör ock för mig.

O vilken kärlek, underbar, sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
Vill jag hans egen evigt nu bli.

Tag mig då Herre, upp till ditt barn,
Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
Glad i din kärlek, offrande mig.

Lina Sandell-Berg (tr 1889)


Psalm 541 - 1937

Snart döden skall det öga sluta,
Som länge sorgens tårar göt;
Snart skall mitt stoft sin vila njuta
Och frid i jordens lugna sköt.

Men i den stund då dödens smärta,
Mig omger med sin ryslighet,
O gör då kännbar för mitt hjärta,
Allfader din barmhärtighet.

När rösten, skälvande och bruten,
kallar , Skapare, ditt namn,
O sträck mot mig i dödsminuten
Din hulda faderliga famn.


O. Wolff (1787). Anna-Maria Lenngren f. Malmstedt (1797)


Tillbaka till kyrkor
Tillbaka till startsidan