Norrköpings stads hamnstyrelse

Norrköping har med sitt geografiska läge en lång tradition som viktig hamnstad. Vid 1600-talets början var staden en viktig industristad och därmed var även hamnen betydelsefull. Industrialismens intåg på 1800-talet gav hamnen ännu ett uppsving och härifrån skeppades textil och papper. Efter sekelskiftet 1900 började fartygen bli så stora att den krokiga inseglingsleden till hamnen började bli ett problem. 1962 invigdes Lindökanalen som åtgärdade detta problem. I början av 60-talet byggdes en oljehamnanläggning på utsidan av Händelö och under de följande årtiondena fortsatte hamnen att växa utanför Lindökanalen.

Norrköpings hamn är egentligen flera olika anläggningar. Inre hamnens norra kaj används främst för lossning av råvaror till skogsindustrin och bulkvaror som flis, kol, koks och skrot. Den södra kajen används bland annat för hantering av skogsprodukter, spannmål och valstråd. I inre hamnen finns även Ivar -Sveriges starkaste hamnkran. Ivar kan lyfta 320 ton och har fått sitt namn efter brottaren Ivar Johansson. Denna kran är viktig för industrier som ABB och Siemens som skeppar gigantiska turbiner och transformatorer via Norrköpings hamn. Öhmansterminalen är en containerhamn med en fullt integrerad kombiterminal och Pampushamnen är hamnens djuphamn och kan ta emot transoceana fartyg. Vattendjupet är 12,4 meter. Hösten 2008 påbörjas arbetet med att genom muddring bredda inseglingsrännan från dagens 60 meter till 100 meter och ett djup av 14,9 meter vilket ger hamnen möjlighet att ta emot fartyg med ett djupgående av 13,5 meter. Hamnen används främst för trävaror, papper, containrar och petroleumprodukter. Pampushamnen har tre oljepirar och här finns även Norrköpings hamns senaste tillskott: en ny kajdel på 180 meter som invigdes i maj 2007. Braviken är till Holmen Papers papperstillverkning som har en egen hamn. Här skeppas papper ut i världen till tidningar som: Financial Times, Die Zeit, Ouest France och El Pais. Vid Djurön ligger Europas största anläggning för spannmålsexport som drivs av Svenska Lantmännen.

Norrköpings hamn ägs av Norrköpings kommun som sedan 2007 även äger driftbolaget Norrköpings Hamn och Stuveri AB. Hamnens totala kajlängd är 5,5 km och de samlade lagerytorna passerar 400 000 kvm. Under 2006 var antalet fartygsanlöp 1000 och godsomsättningen 4 133 000 ton, 63 370 TEU. (Källa: Norrköpings kommun)

Det är inte känt när staden skaffade sin första bogserbåt, men 1903 mottog hamnen två nybyggen, TÄRNAN från Lundby MV och ISBRYTAREN från Kockums. Deras kapacitet blev ganska snart för liten, och 1916 mottog man den betydligt större ISBRYTAREN II (1) från Bergsund och i stället såldes den mindre ISBRYTAREN 1920. 1925 lät man också bygga ISBRYTAREN I vid Eriksberg. 1953 mottogs CARDON från stadens varv och tonnaget förnyades ytterligare 1958 resp 1964 då de moderna PAMPUS (2) och DE GEER införskaffades. De omoderna ångbogserarna såldes, ISBRYTAREN II 1958 och ISBRYTAREN I 1963. Genom ett avtal med Röda Bolaget övertog detta bolag isbrytning och assistanser i hamnen från och med 1997 och de kvarvarande bogserbåtarna såldes. Text: Bengt Westin

Norrköping stad´s bogserbåtar:
Namn	Byggår - varv	Hos rederiet:
Isbrytaren	1903 - Kockums Mek. Verkstad AB, Malmö	1903 - 1920
Tärnan	1903 - Lundby Mek. Verkstad AB, Göteborg	1903 - 1986
Isbrytaren II/Pampus (1)	1916 - Bergsunds Mek. Verkstad AB, Stockholm	1916 - 1958
Isbrytaren I	1925 - Eriksbergs Mek. Verkstad AB, Göteborg	1925 - 1963
Cardon	1953 - AB Norrköpings Varv	1953 - 1972
Pampus (2)	1958 - AB Åsiverken, Åmål	1958 - 1988
De Geer	1964 - AB Åsiverken, Åmål	1964 - 1997
S:t Olof	1974 - Cochrane & Sons Ltd, Selby	1986 - 1997

Fleetlist: Bengt Westin

Tillbaka till rederier
Tillbaka till startsidan