Uppdrag med Karl på 80-talet - del 3

av Bengt-Olof Lindgren

Ett arbetspass ihop med ”KARL” på 80 talet

Det tog fem timmar med tåg Stockholm – Göteborg sen taxi ut till Tångudden. Så var vi åter hos ”KARL” . Allt var lugnt ingen hade rört något. Rolf tog emot oss och mönstringsförrättaren kom ombord. Vi provianterade kompletterade bogserutrustningen. Värmde upp på jobb i hamnen Göteborg vilket kändes bra . Det var nog som vilket vanligt jobb som helst, eftersom jag inte kommer på något i detta läge. Olika bogserbåtar for in och ut från Tångudden. Men helt plötsligt så blev det oro. Kontoret kallade på radio, räknade upp en ramsa med bogserbåtsnamn började med Ingemar, Per, Kristian, Erland, Karl, Sjollen, (som under natten anlänt från Malmö) fortsätter med Gösta, Harald, Hans, Stig, Hugo, Knut, avgår mot Strömstad för Vidare order. Ingemar blir ledare.

Rolf tar oss på utflykt i den vackra skärgården Vi går i sällskap med så kallade Hjulbåtarna i Hans seriens i Norra skärgården och upp längs kusten Storbåtarna (Ingemar Per osv.) och Sjollen for rakt ut i sjön.Men alla kom fram och förtöjde på varandra i Strömstads hamn, trångt blev det. Hero och Hugo med pråmar var där. Pråmarna var lastade med ett antal kompressorer. Bogserbåtar från Brofjorden och Norge var också där. Vi begrep noll i den situationen. Ja sa Rolf ”Jag vet inte , men när vi får order så löser det sig”. Så kom då ordern från ”Ingemar” . Vi startar upp, avgång från kaj kl 04.00 Till Singlefjorden.

Natten var spännande, kvällen hade tillbringats på upptäcktsfärd i Strömstad. Vi var ute på uppdrag , ett uppdrag som bara v i som besökt Malmö på Kockums varit inblandade i. Sjösättning av Tankers modell större. Vi kommer fram i gryningen, hela fjorden ser ut som en stor stad, det är lyse och fartyg var man ser. Och bogserbåtar. Det är en fjord som markerar gränsen mot Norge. Vi passerar under Svinesundsbron. Och vart skall vi ta vägen då? Jo då det finns plats för oss också! Det ligger bara supertankers på supertankers på lastfartyg. Nybyggda på våra varv och upplagda. Har aldrig haft last i sig. Det är fartyg som tillhör - tillhört Saléns, Fernströms, Broströms, Malmros och Svenska staten i olika bolag från Svenska varv m.fl. ställen.

”God morgon samtliga bogserbåtar i Singlefjorden. Mitt namn är Andersson Vi går över till arbetskanal x” . Det var en klar och tydlig myndig stämma, som hade fått en lista på bogserbåtarna, vilka han fördelade på liggande tankers. Arbetsuppgifterna gick ut på att en del skulle vändas. En del skulle bort från fjorden. Alla fartygen låg för ankars. De låg två och två, i en del högar fanns det 3 fartyg . Man låg skavfötters. Anledning till detta var att man då inte låg och svängde. Man var med andra ord fast i ankarna. Det negativa i detta var att växtligheten under vattendelen av skroven frodades. Det uppstod också galvaniska strömmar i skroven. Detta var orsaken till varför fartygen skulle delas och vändas. Nu fick vi också klart för oss vad pråmen med all kompressorer skulle användas till. En del av fartygen var ju helt nedsläckta. Många använde ju ånga till ankarspelen. Då var det bara och koppla lite luftslang till ankarspelen så gick de också att använda. De hade också några stora borstar som drevs med luft som rengjorde skroven. Arbetsgrupperna blev:
Grupp 1: Ingemar och Erland, Grupp2: Kristian och Per, Grupp 3: Karl och Sjollen.
Resterande var akterbåtar och” puttebåtar”. Vad De andra skulle göra blev helt ointressant för oss då vi fick fullt upp att göra. Grupp 1 fick en bamse Sea Song? eller något sådant och gav sig iväg destination Danmark. Grupp 2 tog En av Malmrosarna om 225 000 ton. Vi i grupp 3 tog den andre Malmrosaren i samma storlek. Destination Eriksberg Göteborg . ”Andersson” var på vår tanker. Vi gick i stort på led ut i farleden, farten låg någonstans vid 2-3 knop. Vädret då? Jo tack morgonen var toppenfin, i stort vindstilla, sol. Fram på förmiddagen ökade vinden till 16-18 m/sek när vi kom ut i kustbandet. Men vädergudarna var oss inte nådiga. Väderrapporten som kom, dels från Göteborg radio och dels från Tjöme radio, var inte så bra, 18-24 m Väst till Sydväst . Under morgonen avtagande. Skepparen på Ingemar och Andersson samtalade om den uppkomna situationen. Andersson blev orolig att vi inte skulle hinna ut ur skärgården innan det värsta kom. Ingen av oss hade plats att vända tillbaka till utgångsläget. Beslut togs från De inblandade. Stå på som var tänkt från början. Knoppa inte av akter och ”puttebåtarna” . Alla tre släpen måste vara ute ur skärgården innan detta sker.

Tankarna var nu mat, sova och håller kopplet. Är det rätt förlöpare, klarar Vi på ”KARL” detta? Håller bromsen på spelet. Skulle vi satt capenterstopparen (lås att sätta på kabeln efter brytskivan)? Hur många meter skall vi ha ute? Har vi rent i dagtankarna. Sjollen var styrbords båt och la ut sin kabel först. Till 400 meter, la sen på full kraft igen för att tankern inte skulle tappa styrfart. Vi fick ett par ordentliga sättningar, kabeln höll och båsen var kvar på akterdäck efter en störtdykning av ”KARL”. Andersson observerade vår manöver och undrade hur det gick. Jo sa Rolf. "Det blir nog bra med detta"! Vi fick ut full längd och satt 85 % på lastregulatorn på maskin. Sjollen justerade sin kabellängd. Så var vi då på väg. Kurs mot Göteborg.

Hur blev det med maten då? Vi fick i oss en del vid sjuttontiden. Sen var det stängt där. Vakterna skulle ju gå men alla ville vara närvarnade. Jag flyttade tillfälligt ner i styrmanshytten under däck. Det rullade mindre där och kojen låg på tvärs. Där uppe var kojen långskepps, svårt att ligga kvar när ”KALLE” rullar. Kom upp på bryggan vid 21.30 skulle höra vädret . (Om det nu blev bättre av det). Jag tog över så Rolf fick vila en stund. Det hoppade, rullade, stötte, slog allt vad man nu kan få till av ord för tillfället. Det ända som bröt tystnaden var stormvarningarna från våra kustradiostationer . Huvudvärk utan ha varit på fest, tog ett par magnecyl . Hoppades att det skulle bli bättre. Maskinisten kom upp, allt var ok i maskin. Båsen hade varit vid spelet och kollat bromsen, märkning på kabeln låg på samma ställe. En kättingriddare var pålagd och låst på kabeln. Så nu är det bara att åka. Natten rullade på, fram på morgonsidan hade sjön växt. Liseberg hade fått en konkurrent . Det bar upp och ner hit och dit. Vinden hade dock mojnat så det fanns hopp.

Nu vaknade kocken och undrade lite försynt om det händelsevis var någon som var hungrig. Det fanns the, kaffe och lite mackor, något avancerat fick vänta tills det blev lugnare i havet. Vi såg inte något av de andra släpen på radarn inom 6 milskalan. Det var nog inte så konstigt egentligen. De två andra grupperna hade ju tillsammans 8 800 hk tillsammans Vår grupp hade Vi 6650 hk. Ny kulingvarnig var utfärdad. Så det blev för grupperna att ankra sina släp. Tvåan och trean ankrade syd Trubaduren. Och ettan borta vid Danska kusten. Sjollen for iväg på nytt jobb i Malmö. Ettans båtar gick in till Göteborg på jobb och vi rullade och hoppade på ute vid Trubaduren i lä av vår ”Malmrosare” . Efter någon timme kom det order från Andersson att vi kunde gå in och lägga oss i skärgården men måste vara standby, om det händer något. Kvällen och natten var lugn inne i skärgården, Andersson hade bara lite då och då kollat att vi var på hugget. Så blev det ny dag. Vinden hade mojnat men stod ännu rätt in i hålet från Sydväst . Grupp tvåbåtarna kom ut och kopplade fören. ”KARL” och Herbert tog aktern. ”Herbert” kopplade först längre in i Buttöleden. När Vi hade kopplat aktern och skulle svänga med så kom ett par riktiga sjöar så ”KARL” satte sig på aktern som en hund, det tog flera minuter innan vattnet hade lämnat ”KARL” och tur var att allt var stängt annars hade det varit stopp där. Innehållet i TV apparaten nere i salongen lämnade sitt fäste, det var bara skalet som satt fast i skottet. Vi kom till kaj vid Eriksberg framåt kvällningen med båda Malmrosarna. Men det tog många timmar innan man somnade in.

KARL och Sjollen var på ett jobb till. Från en Norsk fjord till Göteborg med en upplagd tanker. Vid upplaget på den tankern låg det en stimbogserare från 1800 talet, som fungerade som ångcentral för ankarspelen. En riktig snabbresa blev det med denna tanker. Hemresan till Stockholm blev bogsering av en Stadsjagare (Visby?) från Nya varvet i Göteborg till Muskö. Vi drog henne via Kalmarsund, och lämnade av henne vid Älvsnabben. Detta var i samband med att marinens bevakningssystem STINA byggdes ut.
Text: Bengt-Olof Lindgren - skeppare ombord

Tillbaka till Karl
Tillbaka till uppdrag
Tillbaka till startsidan