Sitter i hyrbilen som rederiet fixat till transport för avlösning på ”Karl”. Varit hemma en vecka, arbetspassen var sådana då, ute två veckor hemma en. Var ganska bra då tyckte vi. Hade lämnat ”Karl” med en haverist ankrad utanför Oskarshamn. Vilken vi 12 dygn tidigare hämtat upp utanför Slite på Östra sidan av Gotland. Nu låg de för ankar i Karlskrona skärgård. Så målet för resan var med andra ord Karlskrona . Går igenom skeppsdagboken för att se vad pojkarna har sysslat med under min ledighet. När jag kom ombord och mönstrat av och på den nya besättningen med mönstringsförrättarens goda vilja, så var det ont om färskvatten på haveristen. Vi hade utanför Slite försökt att få en bogserbåt från Valleviken att hjälpa till. Redaren på denna var dock mest intresserad av att studera vårt handhavande av situationen, hoppades att vi skulle böja oss för förhandling.
Men till början av historien. Haveristen var registrerad i ett land som inte hade något vatten, annat än kanaler och floder men mycket förmånliga skatteregler. Hade kolliderat med ett annat fartyg och blivit av med en del av förskeppet.
Grundbesättningen på ”KARL” Skeppare, Cheif, Matros och Motorman var från början av denna resa på arbete i Stockholms hamn med in och utgående fartygstrafik. Karl var på utgående mot Nynäshamn, vår hemmastation, via Gåshaga, vår bärgningsstation, då order kom från kontoret att avgå mot haverist utanför Slite på Gotland. Går via Nynäshamn för komplettering av besättning. Vid midnatt tog vi ombord ett avlösargäng där Skepparen blev styrman och cheifen blev maskinist, motorman blev matros och grundmatrosen kock och en räv till ”Båsen”.
Ute var det Sydvästlig kuling, Landsort hade 21 m/sek. Gotska Sandön SV 18 m/sek. Med andra ord fick vi rulla oss över till Salvorev, där vi fick lä av Ön. Det var ett tag sedan” Karl” varit ute och sköljt runt bunkertankarna, så det blev lite stopp då och då för att tappa bort jävja (bottenslam) från dagtanken. ”Karl” har två maskiner och två dagtankar. Så Cheifen växelkörde maskinerna och därmed kom vi i lä av Gotland. Vi kom fram på kvällen när det mörknat. Vinden hade mojnat och vridit upp på väst. Haveristen hade tagit sig backande upp i lä av Gotland. Låg och drev. Vi kopplade upp i aktern, lyfte över en kompressor och ett par pumpar. Riggade detta. Men ny kulingvarning med stormbyar var utfärdad för vårt område. SO till syd vridande till SV. Rådgjorde med lotsarna om jag fick ta in haveristen i lä bakom holmarna utanför Slite. Svaret var ju väntat ett kraftfullt nej. Varvid jag fattade beslut om att gå upp norr om Fårö. Slutmålet för denna resa var satt till KIEL och ett varv där man påbörjat att bygga ett nytt förskepp som skulle monteras efter det att man skurit bort det skadade förskeppet.
Vad har Du då norr om ön att göra, raka vägen var ju syd vart ner i södra östersjön. Assuransen (försäkringsbolaget) hade satt en gräns av max 8 m/sek i minst 36 timmar för raka vägen bogsering. Styrman fick ta ”KARL” Båtsman och jag tog oss över till haveristen, kollade upp riggningen av säkerheten av koppel, pumpar och trycket i förliga (manometrarna) tankarna. Koffertdamen mellan förpik och lastrum tog in vatten. Satt en luftkoppling på svanhalsen för att trycka ut vattnet samma väg som det kom in. Vi bedömde att 6 hg tryck skulle hålla upp förskeppet. Vi vågade inte sätta det högre för tanktakets och koffertsdammens hållfasthet. Vi bedömde det förliga djupgåendet till 9 m så egentligen skulle vi ha 9 hg. Men av erfarenhet så visste vi att med det luftbehovet så skulle kompressorn få gå för högvarv i flera dygn vilket skulle ge problem ner i Fehmarnbelt, Där vi blir tvungna att köra för fullt med pumpar och kompressor för att minska djupgåendet.
Så lämnar vi Då farvattnen utanför Slite. Haveristen tyckte att hon skulle gå med växelvis babords och styrbords sida i den färdriktning som ”KARL” gick. Kapten på haveristen anropade oss och ställde en naturlig fråga. Varför svänger Ni så mycket? Varför drar ni inte rakt? Vi brydde Oss inte så mycket om detta, utan la ut c:a 500 meter bogserkabel. Beräknade djupgåendet till 17 m på kabeln vid 2000 hk uttag från maskinerna. Jag ville inte komma upp till Salvorev för fort då sjön och dyning ännu stod ifrån SV på andra sidan Ön.
En stund efter midnatt var position tvärs Fårö fyr på Nordgående. Det finns liksom ett sund mellan Gotska Sandön Och Fårö i själva Salvorev. Kursen sattes mot detta, vi tog hem ett par hundra meter på kabeln, ökade dragkraften på ”Karl”. Och på morgonen var vi över på för stunden rätt sida av ön. Den Nordvästra. Vinden var nu uppe i 24-27 m/sek från SO. Ta hem på kabeln, sakta ner på dragkraften, smyga ner vid Lauters på Fårös västsida komma ner på Nordlandet på huvudön Gotland utanför Ahr och ner mot Kappelshamnsviken. Vattendjupet är här runt 100 m om man håller sig utanför pallarna som ligger innanför säg 500 meter i från land.
Kapten på haveristen är nöjd. Vi har kommit en bit på väg. Och har i stort endast rak Nordan att vara rädda för. Där har vi inget att söka lä bakom. Annat än på fastlandssidan. Vinden mojnar ut efter ett dygn.
Vi sätter kurs ner mot Västervik, släpper ut kabel, ökar dragkraften med följd att svängarna blir större, farten är i stort sätt den samma. Så vi återgår till trallen på 2000 hk, 500 meters kabel och passerar 9 m grundet och dess boj mitt ute i havet (kommer inte på namnet). Halvvägs över kommer ett nytt lågtryck in över Skandinavien med syd och SV till väst kan bli upp till NV. Utvecklas till storm över södra och mellersta Östersjön. När vi kommer ner mot skärgården utanför Oskarshamn och öarna straxt syd om ankrar vi upp.
Nu har det gått så lång tid att avlösning sker. Lotsbåten kommer ut med gänget som tar över.
Läser i skeppsdagboken när jag tar över efter en veckas ledighet, den som jag åker till i början av detta kapitel, följande:
5 timmar efter det att avlösarna tagit över ”KARL” och haveristen, så kommer larm om att en utav OT-rederiernas tankers om 14 000 ton lastad med tjockolja har fått maskinhaveri och driver mot St. Karlsö. Bogserbåten Isbjörn från Oskarshamn får ta över Haveristen. Hennes ankare håller inte varför Isbjörn får köra fram och åter i Kalmarsund, medan ”KARL” hämtar hem OT-tankern till Oskarshamns varv . Enligt dagboken var vinden runt V - SV 23-27 m vi kopplingstillfället. Allt gick bra inga skador, varken på manskap eller på materielen.
Vinden mojnar ut även denna gång och ”Karl” tar sig ner mot Ölands Södra udde på utsidan av Öland när nästa kuling kommer farande. Skepparen på ”KARL” bestämmer då att Karlskrona skärgård ligger bra till. Och tar Vi över igen. Det hade kommit upp en liten bogserbåt från Danmark som skulle bistå som bromsbåt nedöver mot Kiel. Den fick nu agera pråmdragare. Färskvattnet för besättningen på haveristen är slut. Marinen ville inte släppa till annat än en liten pråm som vår assisterande bogserbåt fick hämta och lämna inne i handelshamnen.
Efter ett par dagar så lämnade vi Karlskrona och trodde oss hinna ner mot de södra delarna av Östersjön, men efter sex timmar var det bara att vända åter till Karlskrona redd igen och påbörja nya ankringsmanövrar. Men efter något dygn kom vi då iväg och det gick undan, men lite trångt med haveristen neröver, men allt gick lyckligt. Vi hade assistans sista biten ner till Kiel av fyra tyska bogserbåtar. Vi ankom varvet sent en fredag kväll kopplade snabbt loss och lotsen tog oss till Sweden kaj i Kiel. Lördagsförmiddagen tillbringades i lugnets tecken långt ifrån kulingvarningarna i hamn. Befälhavaren på haveristen kom ombord och tackade för resan. Han hade fått en lite annan förståelse för det där med kuling och vågor, även lågtryckens vandringar över oss under en tre veckors resa efter en bogserbåt, med aktern före.