Vad har Du då norr om ön att göra, raka vägen var ju syd vart ner i södra östersjön. Assuransen (försäkringsbolaget) hade satt en gräns av max 8 m/sek i minst 36 timmar för raka vägen bogsering. Styrman fick ta ”KARL” Båtsman och jag tog oss över till haveristen, kollade upp riggningen av säkerheten av koppel, pumpar och trycket i förliga (manometrarna) tankarna. Koffertdamen mellan förpik och lastrum tog in vatten. Satt en luftkoppling på svanhalsen för att trycka ut vattnet samma väg som det kom in. Vi bedömde att 6 hg tryck skulle hålla upp förskeppet. Vi vågade inte sätta det högre för tanktakets och koffertsdammens hållfasthet. Vi bedömde det förliga djupgåendet till 9 m så egentligen skulle vi ha 9 hg. Men av erfarenhet så visste vi att med det luftbehovet så skulle kompressorn få gå för högvarv i flera dygn vilket skulle ge problem ner i Fehmarnbelt, Där vi blir tvungna att köra för fullt med pumpar och kompressor för att minska djupgåendet.
Så lämnar vi Då farvattnen utanför Slite. Haveristen tyckte att hon skulle gå med växelvis babords och styrbords sida i den färdriktning som ”KARL” gick. Kapten på haveristen anropade oss och ställde en naturlig fråga. Varför svänger Ni så mycket? Varför drar ni inte rakt? Vi brydde Oss inte så mycket om detta, utan la ut c:a 500 meter bogserkabel. Beräknade djupgåendet till 17 m på kabeln vid 2000 hk uttag från maskinerna. Jag ville inte komma upp till Salvorev för fort då sjön och dyning ännu stod ifrån SV på andra sidan Ön.
En stund efter midnatt var position tvärs Fårö fyr på Nordgående. Det finns liksom ett sund mellan Gotska Sandön Och Fårö i själva Salvorev. Kursen sattes mot detta, vi tog hem ett par hundra meter på kabeln, ökade dragkraften på ”Karl”. Och på morgonen var vi över på för stunden rätt sida av ön. Den Nordvästra. Vinden var nu uppe i 24-27 m/sek från SO. Ta hem på kabeln, sakta ner på dragkraften, smyga ner vid Lauters på Fårös västsida komma ner på Nordlandet på huvudön Gotland utanför Ahr och ner mot Kappelshamnsviken. Vattendjupet är här runt 100 m om man håller sig utanför pallarna som ligger innanför säg 500 meter i från land.
Kapten på haveristen är nöjd. Vi har kommit en bit på väg. Och har i stort endast rak Nordan att vara rädda för. Där har vi inget att söka lä bakom. Annat än på fastlandssidan. Vinden mojnar ut efter ett dygn.
Vi sätter kurs ner mot Västervik, släpper ut kabel, ökar dragkraften med följd att svängarna blir större, farten är i stort sätt den samma. Så vi återgår till trallen på 2000 hk, 500 meters kabel och passerar 9 m grundet och dess boj mitt ute i havet (kommer inte på namnet). Halvvägs över kommer ett nytt lågtryck in över Skandinavien med syd och SV till väst kan bli upp till NV. Utvecklas till storm över södra och mellersta Östersjön. När vi kommer ner mot skärgården utanför Oskarshamn och öarna straxt syd om ankrar vi upp.
Nu har det gått så lång tid att avlösning sker. Lotsbåten kommer ut med gänget som tar över.
Läser i skeppsdagboken när jag tar över efter en veckas ledighet, den som jag åker till i början av detta kapitel, följande:
5 timmar efter det att avlösarna tagit över ”KARL” och haveristen, så kommer larm om att en utav OT-rederiernas tankers om 14 000 ton lastad med tjockolja har fått maskinhaveri och driver mot St. Karlsö. Bogserbåten Isbjörn från Oskarshamn får ta över Haveristen. Hennes ankare håller inte varför Isbjörn får köra fram och åter i Kalmarsund, medan ”KARL” hämtar hem OT-tankern till Oskarshamns varv . Enligt dagboken var vinden runt V - SV 23-27 m vi kopplingstillfället. Allt gick bra inga skador, varken på manskap eller på materielen.
Vinden mojnar ut även denna gång och ”Karl” tar sig ner mot Ölands Södra udde på utsidan av Öland när nästa kuling kommer farande. Skepparen på ”KARL” bestämmer då att Karlskrona skärgård ligger bra till. Och tar Vi över igen. Det hade kommit upp en liten bogserbåt från Danmark som skulle bistå som bromsbåt nedöver mot Kiel. Den fick nu agera pråmdragare. Färskvattnet för besättningen på haveristen är slut. Marinen ville inte släppa till annat än en liten pråm som vår assisterande bogserbåt fick hämta och lämna inne i handelshamnen.
Efter ett par dagar så lämnade vi Karlskrona och trodde oss hinna ner mot de södra delarna av Östersjön, men efter sex timmar var det bara att vända åter till Karlskrona redd igen och påbörja nya ankringsmanövrar. Men efter något dygn kom vi då iväg och det gick undan, men lite trångt med haveristen neröver, men allt gick lyckligt. Vi hade assistans sista biten ner till Kiel av fyra tyska bogserbåtar. Vi ankom varvet sent en fredag kväll kopplade snabbt loss och lotsen tog oss till Sweden kaj i Kiel. Lördagsförmiddagen tillbringades i lugnets tecken långt ifrån kulingvarningarna i hamn. Befälhavaren på haveristen kom ombord och tackade för resan. Han hade fått en lite annan förståelse för det där med kuling och vågor, även lågtryckens vandringar över oss under en tre veckors resa efter en bogserbåt, med aktern före.